stenersblogg

Bloggen är lagd lite till sidan för en stund framöver. Jag känner ingen lust att skriva just nu, när min fantastiska vardag på ett ögonblick blev ganska så sorglig. Att förlora någon som stod en väldigt nära, tar musten hur än och jag behöver ta hand om mig själv och mina nära.

Hoppas ni tittar in igen när jag är tillbaka. Hoppas att min frånvaro inte blir allt för långvarig.

Kram.

JA, det tänker jag faktiskt stolt säga att jag är. Nu har snart 7 veckor gått av att jag började halvera mina portioner, sluta med fika bröd, och allmänt räknat kalorier och försöker hålla igång. I 5 veckor har jag också lyckat hålla igång med träningen, ca 4 gånger i veckan har jag kämpat och svettats på SATS. Det har givit otroliga resultat, men jag är långt ifrån färdig, ca 13 kg kvar sen är jag där! Låter kanske mycket men jag lyckades gå ner 33 kg på 10 månader 2008, så 13 kg känns "rätt lätt".

Hur som helst är jag verkligen på gång. Jag var ute och löpte idag, vilket verkligen är min svaga punkt, men jag grät av smärta i hälen( då jag drabbas av en inflammation i ett hälsensfäste, och hälsporre ) men jag gav mig inte och lyckades tydligen springa 5 km, och tårarna var ett faktum när jag var i mål av ren glädje över att det går så förbaskat bra just nu.

Som sagt jag är grym!

Kram.

Idag på morgonen gjorde jag en mysig frukost till mig och David, och tittade på honom för att få medhåll om hur fantastiskt bra vi har det just nu. När han säger vad underbart bra vi har det, det är som om vi tar vara på varje dag vi har på ett helt annat sätt än innan vi visste att jag skulle åka. Och så är det verkligen. Vi tar vara på tiden på ett helt fantastiskt sätt, kramas lite extra, skrattar lite mer, städar lite mindre och ser till att ha det så roligt som möjligt nu det knappa tre månaderna som är kvar innan vi ska leva på skilda håll i ca 130 dagar. Inget ont som inte har något gott med sig och jag tror att vi båda två börjat insett hur förhoppningsvis mycket gott detta kommer bära med sig.

I helgen tog vi det bara lugnt, och umgicks på det där sättet jag nyss skrev om. Vi besökte Nyckelviken i söndags, där vi åt lunch, och promenerade och njöt av det fina utsikten över klipporna och (havet/ alt Mälaren) blev lite osäker. Sen pluggade vi såklart, en söndag utan plugg var väldigt länge sen.

Snön lyser med sin frånvaro i Sthlm, och det är med glädje jag inser att jag inte ska åka tjejvasan i år , då hade jag behövt öva nu. Men på söndag är det första advent och då vill jag ha snö, men med 10+ grader blir det nog svårt. Snö eller inte så är jag säker på att det kommer bli en trevlig första advent med mamma på besök :).

Nu sitter jag i biblioteket dränkt av ekonomiska termer som real investerings ränta osv. Och känner att jag verkligen måste sätta fart.

Trevlig tisdag.
Kram.

Vi lever i en värld där allt tycks snurra snabbare för varje dag, och då känns det skönt att hitta en plats där saker och ting inte går att skynda på. Som i min soffa med ett nummer av sköna hem och en kopp kaffe. Länge har jag legat här i ett par halv fula trosor, ett urtvättat linne och en par tofflor under en filt i soffan , och släppt allt runt omkring mig och haft lite egentid med tända ljus och lugn och ro. Det kändes så efterlängtat efter den gångna stressiga och krävande veckan som jag faktiskt haft. Älskade sköna lördag, tänker fortsätta bläddra i tidningen nu och ta mig ytterligare en kopp kaffe.

Glöm inte bort er själva i denna hektiska värld, fokusera på det du gillar mest och lämna ditt dåliga samvete långt i från din unika plats där saker och ting inte går att skynda på.

Trevlig lördag.
Kram.

Jag blir så ledsen och frustrerad när jag varit så duktig och strikt mot mig själv gällande matrutiner, träning och vardagsmotion i hela tre veckor och så har jag gått ner så mycket som 0,0 kg. Visst kan det bero på vätskan i kroppen, skillnad i att väga sig på morgon eller kvällen, men trodde att det trots det skulle visa resultat. Men några cm runt midjan har det med all säkerhet blivit. Hur som helst snacka om ett bakslag mot motivationen. Men kort efter mitt chockbesked bestämde jag mig för att inte ge upp utan förvandla detta bakslag till någonting positivt. Jag kommer inte ge mig, utan bara kämpa ytterligare.

Trevlig kväll till er!
Kram.

Jag innan träningen idag, det är helt perfekt att ha en pappa som arbetar för Craft. Så går man inte ner i vikt får man glädjas åt att man har snygga kläder iaf. tack pappa!

Nu var sista gången som jag arbetade hos familjen passerad. Lite underlig känsla. Jag har trots allt träffat dessa två tjejer en gång i veckan i nästa precis ett år. Det kommer säkerligen behöva mig någon enstaka gång då och då, men våra veckoträffar är inte längre planerade. Hur som helst är det två fantastiska, väluppfostrade tjejer med humöret ständigt på topp. Jag kommer sakna dom.

Nu är jag på Slussen, återigen en stressad morgon i huvudstaden. På väg till skolan på föreläsning, en dugga börjar så snabbt närma sig igen så det handlar väl bara om att ligga i. I helgen kommer en av minna närmaste vänner hit med sin sambo, känns som evigheter sedan vi sågs. Så detta är något jag verkligen ser fram emot.

Trevlig torsdag!
Kram.

En ledig tisdag passerar fort. Jag har haft en riktigt bra dag, hunnit plugga det jag skulle, tränat, druckit kaffe med en vän, promenerat, lagat godmat, och nu tänkte jag dammsuga av lite snabbt.

Det är så skönt ett jag ä n t l i g e n efter 2 år, fått tillbaka det här riktiga träningsviljan. Då jag direkt efter avslutat pass längtar till nästa gång jag ska få besök Sats. " Elixia Sara" är tillbaka. Jag försöker halvera mina måltider, då jag insätt att jag tidigare åt som en hel man. Träna minst tre gånger i veckan, och försöka få in lite mer vardagsmotion i min vardag. Då kommer nog lite överkilon sakta försvinna.

Jag har pyntat! Nej inte julpynt än, men tog in den fina glasskålen från balkongen som jag fyndade på bakluckeloppis för 15 kr. Pyntade med lite spets, ny dekorationssand och ett blockljus, och jag är så nöjd!

Trevlig kväll.
Kram.

Mina föreläsningar består nuförtiden mest av massa olika bokstavskombinationer, något jag inte helt hänger med på måndagar klockan 9. Förenkla och skriva om hit och dit, min djupaste funderingar i dag var, varför måste man skriva om, när det inte slutänden står samma sak bara i omvänd ordning.

Om min lärare som jag hade på gymnasiet för snart fem år sedan, fick se att jag läser universitetsmatte tror jag hon skulle chockas rejält. Matematik är inte min grej, kurvor kan jag rita i både, rosa, lila, rött och gult men det här med derivata är ett stort projekt i sig. Jag försöker, vrider och vänder, men det blir ständigt fel bokstav bakom = tecknet. Konstigt, det där.

Vänder och vrider lite till för idag, snart måste det väl bli rätt?
Kram.

Tillbaka i Sthlm, efter en fantastisk helg i Västerås. Vi tog det bara lugnt, och njöt över att äntligen vara tillsammans igen jag och mamma. Nu längtar jag till jul, då jag ska få vara hemma lite längre, en helg går alldeles för fort.

Vi kom till Sthlm runt halv fem, och det var alldeles mörkt på himlen. Ett barn på tunnelbanan säger, - vad fort det blir natt, tycker jag! Och jag håller helt klart med, man har lust att bädda ner sig i soffan redan vid fyra på eftermiddagarna nu förtiden. Men idag var det bara att ta sig i kragen och bege sig till Sats för träning och Willys för veckohandling. Nu sitter jag här och nickar till av trötthet med jämna mellanrum, och tänker bädda ner mig tidigt idag.

I helgen, närmare sagt i lördags var dagen då vi skulle ägna en extra tanke till våra änglar i himlen. Det finns få dagar när kyrkogårdarna runt om i landet är så vackra som då. Jag hoppas att ni såg alla ljus från himlen, om inte kan jag berätta att det var vackert, riktigt vackert. Hoppas ni har det bra<3 saknaden är stor bland oss kvarvarande. Men vi gläds av det minnen som ni gav oss.

Kram.

Mitt förra inlägg skrevs en tidig morgon vid Slussen, en morgonen som liknade det allra flesta här i Stockholm. Men i veckan fick jag och mina medresenärer på tunnelbanan uppleva något som fick oss flesta att lyfta på ögonen från telefonerna. Nämligen två lesbiska tjejer/damer (40+) som ordagrant åt upp varandra, det smaskades, stönades och för mig blev det ganska obehagligt. Jag är rätt mot allt detta klängande och pussande på tunnelbanor, bussar och alla ställen man nuförtiden ställs inför detta. Att det också var två lesbiska gjorde det inte lättare för mig. Absolut ingenting mot homosexualitet, men jag är nog bara inte helt van och redo för det än och blev rätt ställd helt enkelt. Men visst önskar jag att jag inte skulle ha reagerat annorlunda bara för att de var homosexuella, i framtiden hoppas jag att den distinkta skillnaden inom mig försvinner även om jag hoppas att jag alltid kommer vara emot allt detta kladdande. Enligt mig sköts den biten hemma! ( oj hårda ord från mig idag )

Nu är jag och sambon på väg till Västerås, för en helg då jag bara ska njuta av familjen och ledighet vilket känns underbart. Efter 12 dagars hårt pluggande och jobb utan ledighet känns det som att jag är riktigt värd en helg av mammas uppvaktning.

Trevlig helg
Kram.