Taiwan
Hej.
Vilken semester jag har haft, och vilken underbar känsla att äntligen kunna få krama om min efterlängtade David. Vi har njutit av varenda sekund och ett litet leende har fått det att pirra i kroppen. Jag tror att de känslor och dom stunderna som vi får dela tillsammans nu aldrig hade varit så underbara om inte situationen är som den är. Vi kan inte ta varandra för givet, vi kan inte slösa bort en enda minut, vi kan inte säga att vi älskar varandra en gång för lite, utan det är nu vi har varit tillsammans och det har vi banne mig tagit till vara på.
Nu är det snart dags för mig att bege mig hem till Sverige igen. Det väntas några veckor med viber, skype och allt annat som gör vi kan hålla kontakten. Vi försöker vara så starka som vi kan, och för er alla som är imponerande över hur duktiga vi är, och hur starkt vårt förhållande är så kan jag meddela att det här är den tunga biten. Vi är inte särskilt kaxiga när vi tvingas säga hejdå.
Vilka platser han har tagit mig till, den ena mer romantiskt än den andra. Det är omöjlit att kunna välja ut en höjdpunkt. Det bästa med den här resan har inte varit någon plats, eller någon upplevelse utan det har varit att jag fått se att han har det bra här borta, och det är det viktigaste för mig.
Visst kommer jag ta med mig mängder av fina upplevelser hem. En utflykt i bergen med linbana är en av dessa.
Den helt ensamma stranden i Kenting en annan. Det var otroligt lite folk och det kändes som extrem lyx. Vi badade, solade, promenerade på stranden hand i hand och pratade. Med andra ord hade vi det mer än underbart.
Vi åkte moped ner till den sydligaste spetsen av Taiwan. Taiwan är ett väldigt vackert land. Det är grönt, kuperat och vattnet är turkosa. Det har inte funnits mycket att klaga på alls. Vi har verkligen njutit av varenda litet ögonblick.
Solnedgångar har varit en återkommande aktivitet på den här semestern. Det är någonting speciellt med solnedgångar och att dessutom ha fått se solen gå ner på folktomma stränder med den person jag älskar allra mest, finns det ju nästan inga ord för.
Utsikter har också varit ett kännetecken för dom har dagarna. "Åh, titta David. Titta, wow, ååh" Jajjemen så har det låtit. Den första bilden är tagen från takterassen på lägenheten, och den andra bilden tog vi igår kväll när vi var uppe i Taipei 101, 508 meter upp i luften.
Jag är så lycklig över att få vara med om allt detta, att få känna dom känslorna som jag känner för David och vårt förhållande. Att få uppleva den känslan av styrka som ett distansförhållande ger. Jag är glad att vi är så starka att vi låter varandra förverkliga våra drömmar och att vi ger varandra möjligheterna.
Kram.
