Jag vill bli mamma

Nej nu börjar det här bli riktigt trist. Det här att vänta på sitt efterlängtade barn dag ut och dag in. Antagligen började jag som orutinerad förstföderska vänta på knytet för tidigt. Det kändes ju så nära, men helt plöstligt sitter jag nu med känslan av att jag aldrig tror att hon ska komma ut. Dygnets 24 timmar har förvandlas till 1440 långa minuter. Jag tittar på min nya klocka på armen och intalar mig själv att den måste ha slutat fungerat.Typiskt för en sådan dyr klocka hinner jag tänka innan jag beger mig ut i köket och inser att klockan på micron också måste slutat fungera. Det är ju typiskt att allt ska gå sönder just nu, när jag vill lägga pengar på söta bebiskläder och söta mjukisdjur. Men nej ingenting har gått sönder, inte det nya armbandsuret och heller inte micron det är bara det att dagarna går så enormt långsamt. 
 
 
 
 
Jag slutade jobba för ungefär fyra veckor sedan. Då hade jag kommit till en punkt att jag inte orkade en ynka minut till. Jag var helt slut som butikschef och grät mig till söms på kvällarna för att jag inte orkade mer. Det kom en dag då jag beslutade mig för att tacka för mig och i stället bara vara hemma. Vid den tiden såg jag så mycket fram emot att få ligga i sängen hur länge jag ville utan att behöva lyfta ett finger. Det gjorde jag också i ungefär två veckor. Jag hann se hur det bruna aningen tråkiga trädet utanför mitt sovrumsfönster förvandlas till ett träd täckt med små gröna knoppar. För att sen fortfarande ligga kvar i sängen och se det blir helt grönt utanför mitt fönster. 
 
Hur fint det än må vara är jag så förbaskat trött att titta ut på detta gröna skitträd. Jag vill titta på mitt barn. Mitt lilla knyte som jag nu burit på i 287 dagar. 
 
 
Det har varit riktigt underbart att vara gravid och jag kan varmt rekommendera det. Det har varit mitt livs resa. Däremot är jag så enormt redo att lämna graviditen bakom mig och i stället bli mamma. Så nu mitt lilla barn är det dags för dig att komma ut till oss och alla andra underbara människor som är så nyfikna på att få möta dig. 
 
Kram. 
 
 
 
 
 
 
 

Galet spännande

Vi har passerat det magiska datumet 10 maj. Dagen vi fick tilldelas till oss den 13/12-2014 när vi var på det berömde rutinultraljudet. Sedan dess har det datumet haft en stor röd ring runt sig i min kalender. Vi har precis som de allra flesta gravida jag känner haft det datumet som slutdatum i gravidappen och i går stod det äntligen 100 %, 0 dagar kvar till barnafödande. Men vi har inte fått träffa vår tjej än, utan väntar och väntar. 
 
Såklart försöker vi roa oss med saker, se på en och annan film, ytterligare en bok är utläst. Jag fortsätter att boa in mig, säljer saker på blocket (med snabb upphämtning), i går stod badrumsskåpet på schemat för en omgång ordning och struktur. Vad vi än roar oss med så trippar både jag och den blivande pappan lite på tå just nu. Hon kan ju banne mig bestämma sig för att titta ut när som nu och vända upp och ner på hela vår tillvaro. Det är ju galet spännande. 
 
 Kram. 

Utförsäljning

I går var det allt annat än roligt att vara gravid. Tårarna sprutade högt och lågt, i bland samtidigt som jag skrattade. Jag sov bort nästintill hela dagen. Den dagen lämnar jag bakom mig fortare än kvickt och gläds åt att den här dagen hitills varit betydligt bättre.  Detta trots att jag låg vaken ungefär fyra timmar i natt. Jag åt frukost före gryningen och läste i min bok när klockan var mitt i natten. Gravidhormonerna spelade mig ett rejält spratt denna natt.
 
Jag kände mig trots detta betydligt mycket piggare i dag än vad jag gjorde i går. Så på förmiddagen drog jag med mig svärmor på äventyr. Vi satt oss i bilen och åkte ut till Haninge för att gå på utförsäljning. Den här gången var det Livly som hade utförsäljning.
 
 
 
Brevid vårt kontor i Birger Jarlspassagen ligger det en fantastiskt liten Livly butik som jag tvingats passera nästintill dagligen under dessa nio månader som gravid. Jag har sneglat, drömt och önskat mig. Samtidigt som den där vettiga i mig (som ibland tittar fram) talat om för mig att lägga 300 kronor på en body i strl new born är fullkomliga dumheter. Den vettiga i mig har vunnit varje gång jag besökt den fina Livly butiken. 
 
Däremot såg jag mina chanser i dag, 50 - 80 % utlovades och oj så mycket fint det fanns. Det var lagom med folk, inte alls så där hysteriskt som vissa utförsäljningar kan vara. Detta slutade med att jag stolt gick därifrån med en påse fylld med kläder i storleken new born och 1-3 månader för samma peng som jag antaligen bara hade fått två plagg i den där fina butiken i Birgers Jarlspassagen. 
 
 
 
Jag kommer nog att behöva byta kläder på vårt knyte inte bara en, inte heller två eller tre gånger per dag för att jag ska hinna använda alla fina kläder som hon har. Sådan mor sådan dotter och det måste ju märkas att hon har en mamma som arbetar i klädbranschen. Fel vore det annars. 
 
Trevlig helg önskar jag er, och jag önskar mig själv att vi blir med bebis innan den här helgen är slut.
 
Kram. ♥
 
 
 
 
 
 
 
 
 

boar och boar

Ja, det är vad jag gör om dagarna. Snart börjar dock alla mina dagliga projekt att ta slut. Det är underligt vad en graviditet kan framkalla hos en. Normalsätt brukar jag inte känna någon stress över överfyllda skåp, tvättkorgar som svämmar över, garderober som inte är färgsorterade. Nu däremot kommer det inte på frågan. Allt ska vara på sin plats, jämnt. 
 
 
 
Jag tvättar. putsar fönster. dammar. sorterar bebiskläder. datumsorterar i kylskåpet. soppsortering har blivit viktigt. skrubbar lister. dammsuger tak. puffar kuddar. frostar av frysten. bakar inför kommande besök. viker om allt i garderoben. skänker kläder till behövande . planeterar om blommor och mycket, mycket mer. 
Ni förstår att jag har ganska fullt upp dagarna? 
 
 
Detta i kombination med att jag givetvis måste sova mitt på dagen, gå min dagliga promenad. Evenutellt säkert gråta en skvätt över hur mycket jag saknar mitt vanliga pigga jag. Lika ofta som jag bubblar över av glädje när jag åtminstone försöker förstå att vi när som kan få träffa knytet. Att det innebär en känslomässigt berg- och dalbana att vara gravid är bara förnamnet.
 
Största frågan är bara hur sjutton man kan välja att sortera allt från golv till tak när man är ledig, och skulle kunna ägna sig åt så mycket roligare saker. Men sortera är bland det bästa jag vet just nu. 
 
 
Vi får se vad dagens projekt kommer innebära. Nu ser jag att regnvädret som var i morse börjar övergå till solsken. Så kanske att jag kommer spendera några timmar på balkongen.
 
Kram. 
 
 
 
 
 
 
 
 

Gravidkilo

 
Jag är helt övertygad om att jag kommer sakna min kula på magen. Den känns just nu bara så självklart att den ska vara där. Känslan av att jag aldrig behövt känna mig ensam, för att jag ständigt blivit påmind om hennes små fötter och händer dag som natt kommer jag sakna. Även om hon antaligen kommer göra sig påmind minst lika ofta om inte ännu oftare när hon är ute.  
 
Aldrig hade jag väl kunnat tro att jag skulle älska min mage så mycket som jag gör just nu. Jag fotograferar den ofta, med och utan filter och varje gång slås jag över hur vacker den är. Jag speglar mig morgon, kväll och mitt på dagen och fascineras över det ligger en bebis där inne. Ja, jag fick faktiskt den gravidmagen som jag alltid drömt om. 
 
 
 
Som jag skrivit om här tidigare kämpade jag rejält med att gå ner i vikt. I januari 2014 hade jag gått ner 20 kilo och min målvikt på 66 kilo kunde jag njuta av i 8 månader, för sen började vikten komma tillbaka. Jag har alltid trott att den dagen jag blir gravid kommer jag bli den där stora gravida kvinnan som gått upp minst 30 kilo. Svälld överallt, vrister som mer påminner om en elefants svällda till bredden av vätska osv.
 
Men jag har haft tur, 13 kilo har jag gått upp, och jag är så förbaskat stolt över varje ynka kilo av dom.  När man är gravid ska man givetvis inte tänka på sin viktuppgång, den kommer ju av värlens bästa anledning. Fast jag har dumt nog haft det i bakhuvudet, någon sorts rädsla över att behöva ställa mig på vågen och börja om, helt från början. Jag kan nu i vecka 40 konstatera att nej jag behöver inte börja om igen helt från början. Vågen visar inte 86,7 kilo trots att jag är så höggravid som man nästan kan bli. 
 
 
 
Jag fick den där kulan som jag alltid dröm om, ni vet den där runda magen. Inte den spetsiga, snea (även om den ibland ser ut så) inte heller är jag uppsvälld av vätska i hela kroppen. Givetvis är jag lite mer vätskefylld, men jag känner mig inte uppblåst. Detta trots att jag ätit exakt det jag velat, och lite till. Så nej den här gången har jag inte varit duktig, utan jag har haft tur. Jag har gjort min viktkamp och det var inte meningen att jag skulle behöva ställas inför den igen, något jag är så tacksam för. 
 
Kram. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vårens vardag

Hej.
Det var verkligen länge sedan jag skrev här, nästan så länge sedan att jag hade glömt bort att bloggen existerade. Dock tycker jag att det är så förbaskat kul att gå tillbaka och läsa mina egna skrivna ord, ett sätt för mig att få drömma mig tillbaka bland mina egna minnen. 
 
 
 
Nu är det vår. Jag är mammaledig och vi räknar dagar tills vårt lilla knyte ska komma ut till oss. Tiden bara rusar förbi. Jag har redan hunnit vara hemma i två veckor, i morgon går jag in i gravidetsvecka 40. Med andra ord veckan som innehåller dagen D.  Spänningen är olidlig, längtan ännu värre. Känner små, små värkar och hoppas så att det ska dra i gång nu så vi får träffa den lilla som vi väntat på så länge, och vips så är värkarna borta och boken " Att bli mamma" konstaterar förvärkar (någonting man kan ha på tok för länge enligt min mening). 
 
 
Mina dagar just nu består inte av så väldigt mycket spännande utflykter och aktiviteter. Jag läser böcker i en helt ny utsträckning, sover mitt på dagen i bland faktiskt både på förmiddagen och eftermiddagen. Går lugna promenader och försöker ta varje dag lite som den kommer. 
 
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte trivs med att vara hemma. Att få strosa runt i vår lägenhet ordna med dom små projekten som jag så länge skulle vilja ha haft tid att ordna med. Eller känslan av att lägenheten de senaste två veckorna varit väldigt städad. Det känns lyxigt att få bo i den här lägenheten just nu, och att slippa bo i en lägenhet som speglar en stressig vardag. När jag under stora delar av dagarna bara ligger och tittar på min mage och dom små fötterna och händerna som bökar där inne slås jag av känslan av att vara rik på tid. Det är en riktigt härlig känsla som jag önskar att alltid få behålla inom mig. 
 
Kram. 
 
 
 
 
 
 
 

Mitt tjugohundrafjorton

Det här året har varit det mest innehållsrika året jag någonsin har upplevt. Åtminste så känns det som det, när jag befinner mig i sluttampen på detta år och tänker tillbaka på det som har varit. 
 
Givetvis är det min tid i Taiwan som gjort det här året så innehållsrikt och betydande för mig. Jag tillbringade över 3 månader av det är året i detta fjärran land. Det var en tid jag aldrig kommer eller vill glömma. Jag och David kom varandra om möjligt ännu närmare, vi delar nu ännu fler minnen. Minnen som också givit oss nya drömmar om framtiden. 
 
 
 
I början av året fick jag träffa min systerdotter för första gången. En fantastisk tjej, som verkligen lyckats charma hela familjen till fullo.  I oktober föddes det ännu en flicka, den här gången var det min närmaste kompis som fick en liten prinsessa.
 
Det är året har också inburit mycket ensamtid för min del. Vid årskiftet 13/14 hade David 7 månader kvar av sin tid i Taiwan. Det har inneburit många ensamma kvällar och nätter, dagar som mornar. Det har inneburit att jag ägnat hundratals timmar i telefonen, men trots det avståndet som vi haft mellan varandra under delar av 2014 så har han alltid varit så nära. 
 
 
I maj fick jag glädjen att bli butikschef åt ett nytt helt underbart gäng, i en ny mycket spännande och utmandade butik. En utmaning som vi både klarat och överträffat. Jag skrev tidigare att jag under 2014 skulle ta ett skutt i karriären, och så blev det. Jag har skuttat rejält och slagit klackarna i taket flertalet gånger under det här året. 
Kan erkänna att jag är stolt över både min egen bedrift, men framför allt är jag ruggit stolt över det team jag haft förmånen att leda under detta år. Stort tack för er fantastiska insats. 
 
Men...störst av allt har ändå varit kärleken. Ja så känns det verkligen,  mest utmärkande för det här året är hur mycket kärlek det här året inneburit för mig. Blev fullkomligt överöst av kärlek och omtanke när jag flyttade in hos min svärföräldrar för några månader. All den kärlek jag fått av mina vänner, gamla som nya. Vad mycket kul vi har gjort tillsammans det här året.  Kärleken från min mamma, vi klarade ju faktisk också en period av ditansförhållande. Det var många kärleksfulla sms, och den längtat som jag kände efter min mamma efter en tid utomlands är verkligen ett tecken på en mor och en dotters kärlek till varandra.   Ni har varit många som har tagit hand om mig, stöttat mig och peppat mig under året som gått. 
 
 
 
Men den kärlek som man känner till sitt barn överträffar faktiskt allt. I september fick vi reda på att vi skulle bli föräldrar. Det absolut bästa nyheten under det här året helt klart. För några veckor visade det sig vara en liten flicka. En liten flicka som givit vårt liv en helt ny mening, och redan ger oss så mycket glädje och kärlek. Ja ni ser själva, det här året måste ha varit kärlekens år. Med tanke på denna fantastiska nyhet har jag svårt att tro att 2015 kommer innebära mindre kärlek, antagligen rymms det ännu mer. 
 
 
 
Det här varit höjdpunkter ur mitt tjugohundrafjorton, och jag får passa på att önska er en riktigt God Jul och ett Gott nytt år. 
 
Kram. ♥
 
 

Hem...Hem...

Hej.
Nu har jag hunnit varit hemma i snart två veckor. Livet i Taipei är nu ett fantastiskt minne, men inte längre min vardag. Det var lika jobbigt som alla gånger tidigare att stå på flygplatsen och säga hejdå till varandra för ytterligare en tid. Däremot var det med en liten skönare känsla i maggropen, för nu var det faktiskt sista gången.Vi har banne mig snart klarat av det här året. 
 
 
Efter en så pass lång tid utomlands njuter jag lite extra av det som man annars tar så förgivet i Sverige. Som att kunna dricka kallt, gott vatten direkt ur kranen. Det är verkligen en lyxvara som vi måste vara rädda om. Eller som att kunna känna doften av hägg, blommor, nyklippt gräs och sommar istället för föroreningar.

 
Nu har jag också flyttat tillbaka till lägenheten, som jag saknat den. Vår fina lägenhet, som är så perfekt för oss på alla sätt och vis. Inredningsplanerna börjar smidas igen efter att jag hållit med lite lugn på det planet lite för länge. Ny prenumeration på Sköna Hem är beställd, och det första jag troligen ska ta tag i är en ny sänggavel.
 
 
 
 
Hoppas ni får en fin dag. Så skriver jag säkert snart igen.
Kram.
 
 
 
 
 

Taipei och Yilan

Hej på er.
 
Efter ca 4 veckor av regn så tittade solen äntligen fram i helgen. Efterlängat och vi satte genast igång med att vara så mycket utomhus som möjligt och upptäcka ytterligare några platser tillsammans. Lördagen tillbringade vi i Taipei, medan vi på söndagen åkte mot Östkusten. Östkusten är nog enligt mig den finaste sidan av Taiwan även om jag inte hunnit se jättemycket av den. 
 
 
Det här stället ligger bara några tunnelbanestationer ifrån där vi bor. I lördags när vi var hade vattnet fantastiskt fin färg, och vi slog oss ner för en lunch och tittade såklart mest på varandra, men sneglade då och då på den fina utsikten. 
 
 
 
Snäcka till dessert. Vi vill inte vara långt i från varandra just nu, så vi hyrde en cykel i stället för två. En riktigt rolig upplevelse, aningen vinglig men tills sist fick vi koll på cyklen och cyklade en bra tur längst med det turkos/gröna vattnet. 
 
 
 
På söndagen hoppade vi över cykeln som färdmedel och hyrde motorcyel istället. Hej vad det gick, och vad vi fick se mycket. Landsbygd, enorma risfält, hav och stränder. En av det bästa utflykterna vi har gjort på den här resan. Det är det som är charmen när man är länge i ett land och redan klarat av allla turistattraktioner och istället kan komma närmare in i kulturen och möta den på riktigt inte bara via fotograferier och berättelser. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det är svårt att fånga dessa omgvingar på bild. Jag hade velat dela dofter, ljud, känslan i maggropen med er när man sitter på en av dessa platser och bara tittar, faschineras, och fullkomligt översvämmas över hur vackert det här. 
 
Kram. 
 

Typiskt också

Ja det är väl typiskt att jag ska gå och bli sjuk nu, eller så var det bara meningen. Meningen att vi ska hålla oss inne, ligga under täcket, se på film efter film, äta gott och bara mysa. 
 
 
Med andra ord har det inte hänt särskilt mycket sedan sist. Inga utflykter att dela med mig av, mer än någon ynka utflykt till den här gatan för att köpa vatten. Jag kommer sakna alla gula taxibilar överallt, alla dessa skyltar kors och tvärs, trängseln på trottarerna och tempot som inte uppvisar någon brådska överhuvudtaget.
 
Regn, regn, och mera regn. Ja fy vad det regnar. Regnperioden starade tydligen igår men det har regnat nästan varje dag det senaste 3 veckorna. Så ni där hemma som tror att jag fortfarande lapar sol hela dagarna har fel. Jag beskådar regn vilket kan vara rätt fint det också lite beroende på vilket humör jag vaknar med. Fast om jag ska vara helt ärlig så är hela livet här borta bara så fantastiskt tillsammans med David att vädret är bara en bagatell och inte spelar någon som helst roll. 
 
 
 
Skakigt har det också varit på sista tiden. Taiwan drabbades av 10 jordbävningar under 1 dygn. Däremot märkte vi bara av två. Det är underligt det där hur allt helt plötsligt börja skaka, och hur fort man vänjer sig. Första gången började jag gråta och fick lite småpanik medan vi det sista gångerna bara konstaterat att det var en jordbävning och vänta på att skakningarna ska gå över. Men hur som ingen skada skedd. 
 
Kram. 
 
 
 
 

Bergsvandring och lera

Godmorgon.
 
Vi har ingen tv här borta och det är bara så skönt. Inget osocialt tv tittande utan istället sitter vi och äter frukost tillsammans, slurplar i oss kaffet i lugn och ro men framför allt så umgås vi på riktigt. Hade det inte varit för att jag ibland tycker att det är himla skönt att krypa ner under en filt i tvsoffan, så hade jag nog kastat ut den för länge sen. 
 
 
Frukost på sängen är bland det mysigaste jag vet. Kanske ännu bättre när frukosten är toppad med färsk mango. Mangon här är helt otrolig, och jag vet inte hur många kilo mango vi lyckats få i oss det senaste dagarna. Mangon har nämligen inte alltid säsong här utan dök upp nu i veckan på fruktmarknaden. Så nu äter vi tills det står ut ur öronen på oss.
 
Vi fortsätter att hitta på utflykter även om det börjar tappas av. Vi har gjort det vi känner att vi vill göra här i Taipei nu, vilket är skönt eftersom jag bara har några knappa veckor kvar. Hur är det möjligt att tre månader går så fort, men det innebär också att det inte är så länge tills han kommer hem igen. En riktigt roligt utflykt var när vi åkte och drejade.
 
 
Oj vad roligt det var. Vi fick oss några härliga skratt och några fina skålar att ta med oss hem till Sverige. Det är kanske det här som jag älskar så med att vara på storstadssemester. Att man tvingas att göra saker, inte bara betala skyhöga pengar för att ligga på en solstol i två veckor. Även om det såklart också har sin charm, men efter en sådan här resa kommer vi hem med så många fler minnen och upplevelser. Det är sällan vi pratar om stränerna i Italien, men desto mer pratar vi om när vi fiskade på reven i Fiji, eller när vi klappade kängrus i Austrialien. 
 
 
Nu kommer vi alltid bli lite påminda om när vi åkte och drejade, för dessa skålar är nu på bränning och ska få lite färg sen ska de tas med hem. Valde en färg som ser ut som ljus ek. Vi får väl se om det blir så snyggt som jag föreställer mig. 
 
Vi ägnade sen hela söndagen åt att vandra i bergen/djungeln. Promenaden pågick över 4 timmar och tills benen var som spagetti på oss. Det gick uppåt, uppåt och mer uppåt. Men vilka fina platser vi kom till och vilka utsikter. Matsäck hade vi packat ner, och den åt vi medan jag badade fötterna i ett vattenfall.
 
 
 
Molnen låg ganska högt så det var svårt att med en iphonekamera fånga utsikten som var vid den här platsen. Men vi såg långt över Taipei, Taipei 101 skymtade långt där borta, Vi såg floden slingra sig genom staden och ut i havet och bergstoppar som ramade in staden. Vackert.
 
Idag är det Valborg, tror inte det kommer skymtas några brasor här borta. Däremot tänkte vi gå ut och äta lite lyxigt ikväll. Jag brukar vara väldigt bra på att hitta anledningar till att fira och lyxa till det lite, så idag är inget undantag. Trevlig Valborg till er.
 
Kram. 
 

Födelsedag.

 
Hipp Hipp Hurra hördes det från många håll och kanter igår på min stora dag. Inte hade jag kunnat tro att en födelsedag skulle kunna bli så bra trots avståndet till nära och kära. Tur var det väl att jag hade en av mina kära här som uppvaktade mig på tok för mycket hela dagen, bortskämd var jag minst sagt.
 
Tårta på sängen förgylld av "fin" sång, och paket. Exakt som jag önskar att ha morgonen på min födelsedag. Sen fortsatta firandet hela dagen, telefonsamtal efter samtal, sms efter sms, och så många gratulationer på internet, fler än vad jag trodde jag hade vänner. TACK snälla ni.
 
 
Jag är ju bara så svag för små muffins, och dessa var ju bara helt otroligt söta och dessutom väldigt goda. En av gårddagens aktiviter gick till ett cupcakery. Där vi fullkomligt frossade i minimuffins och champagne. Rätt bra födelsedagsfika va? 
 
 
Ja om någon av er får föra er att besöka Taipei, Taiwan någongång så är Les Bebes CupCakery ett måste. 
 
Min tid som 25 år är nu förbi och det har varit ett händelserikt och väldigt bra år. Jag försökte igår att blicka tillbaka på året som gått och försökte sammanfatta det bästa av det här året, vilket var svårt. Det har ju hänt så mycket. Men skulle jag bara välja en sak så är det nog min viktresa och allt vet den har inneburit för mig.
Ett mycket gladare och stabilare jag, 20 kilo lättare, springer gansak lätt 1 mil, men framför allt att jag nu stolt kan säga att jag känner mig snygg och stolt över mig själv på ett sätt jag aldrig upplevt förut ♥.
 
 
 
Såklart när man blickar tillbaka på det senaste året blir man ju såklart väldigt nyfiken på det kommande året. 
Jag vet att jag kommer ta ett jämfotahopp upp i karriären när jag kom hem från den här resan. Jag vet att det kommer födas en liten krabat i min närhet som jag kommer älska mirakulöst mycket. Kanske är det också året som jag ska klara tjejklassikern med hejdundrades tider.  Ja vi får väl se hur året som 26-åring kommer att bli, en ska är jag säker på och det är att jag ser fram emot det kommande året och alla dess utmaningar och händelser.
 
 
Kram. 

Mängder av upplevelser men ingen påsk

Här firar vi inte påsk. Det närmaste påsken vi har kommit var när vi i veckan besökte IKEA och sprang på påskmust som jag givetvis inte kunde hålla fingrarna ifrån. Sen har jag ju fått ta del av mängder av påskmat på IG, oj vad gott det ser ut. Laxen, sillen, ägghalvorna, och ja gottegrisen i mig vaknade till liv av alla påskbilder. 
 
 
Här borta fortsätter det var helt underbart. Dock har vi haft en aningen turbulent vecka med lite onödigt mycket action. Min kära lyckades nämligen både bryta fingret och få en allerisk chock samma dygn så nu har jag fått bekanta mig med Taiwanesisk sjukvård. Någonting jag gärna hade undvikit. En akutmottagningen som man bara ser på amerikanskfilm var vår verklighet för ett dygn, och nu är vi lite extra tacksamma för den svenska sjukhusmiljön. Men han är på bättringsvägen och förhoppningsvis blir inte hans finger allt för krokigt, annars har jag lovat att älska honom ändå. 
 
 
 
 
Vår senaste utflykt var till Keelung som låg ungefär en 30 minuters bussresa från Taipei. Där möttes vi av fantastisk natur och stod länge och bara blickade ut över havet. Vi är så glada för allt vi får uppleva och att vi fått möjligheten att kunnat resa så mycket tillsammans som vi gjort. Såklart handlar allt om prioriteringar, vi har ingen bostadsrätt, inte heller en uppsjö av sparade pengar men vi har mängder av fina minnen och upplevelser i vår ryggsäck från jordens alla hörn. Någonting vi är så tacksamma för och aldrig hade velat ändra på. 
 
 
 
 
 
Nu är det mindre än en månad kvar för mig här borta. Det känns helt okej, även om jag drar mig lite för att åka hem och tvingas säga hejdå igen. Det är ju bara för jobbigt och det känns som om vi har gjort det tillräckligt nu. Fast när jag tänker på att vi totalt klarat av 14 månader med varandra på andra sidan jorden, känns inte 3 månader som en jätteutmaning. 
 
Nu ska jag njuta av min sista tid här lite extra, och jag hoppas att ni har en riktigt mysig påsk där hemma. 
Kram. 
 
 

Ingeting är som hemma och jag fullkomligt älskar det.

 
Jag har det fortfarande helt underbart. Nu har vi haft besök i över två veckor och det har varit fantastiskt kul att få  visa upp och dela med sig att vårt liv här borta till mina svärföräldrar. Jag tror och hoppas att de är väldigt nöjda med sin semester.
 
 
Det är nästan fånigt hur bra jag har det. Avskaft nagellack, bruna bena, sol nästan varje dag, 27 grader om dagarna. Det är inte så noga med någonting utan jag tar dagarna exakt som det kommer. Massvis med tid som jag kan ägna åt bara mig själv. Det här är en semster jag nog aldrig kommer glömma. 
 
 
 
Även om jag allt som ofta ser detta som min semester, har jag nu ägnat så pass lång tid i det här landet att det faktiskt börjar kännas som om jag bor här. Det är inte längre så främmande. I bland måste jag nypa mig lite extra hårt i armen för att inte glömma bort att det är riktigt som jag är på andra sidan jorden och har möjligheten att upptäcka så mycket. Just den dagen när jag promenerade förbi dessa spelande killar slog det mig, oj wow, ja jag är faktiskt utomlands och ingenting är som hemma och jag fullkomligt älskar det. Jag, tjejen som är så hemmakär.
 
 
 
Jag trodde nog att jag skulle längta hem betydligt mycket mer än vad jag gör. Jag saknar mina vänner och min familj såklart. Men när jag kikar in på facebook eller på instagram och påminns om livet där hemma, så skulle jag ljuga om jag säger att jag blir avundsjuk och längtar hem. Nej tack säger jag till den svenska vardagen, ett tag till.
 
Vet att ni är några som undrar vad jag sysslar med på dagarna. Ja, nu när jag tar dagarna lite som de kommer brukar det resultera i mängder av olika aktviteter och utflykter. I bland besökare jag/vi någon bergstopp och kikar in ustikter, badar kanske i någon varmkälla, eller så cyklar jag en tur längst med river side. Tränar en heldel, springer några kilometer här och där. I dag bestämde jag mig för att åka på badhus och simma i en timme. Jag provar massvis med ny mat, äter frukt så det står ut i öronen på mig. Kollar in de mesta fula plaggen som troligen gjorts i denna värld, hittar guldkorn som jag måste shoppa. Målar naglarna. Lockar håret och plattar det snart därpå. Solar på takterassen. Jag läser böcker. Hänger i parker, letar efter sköldpaddor. Skrattar åt välklippta hundar med kläder på. Smälter inombords av alla söta barn som lever här. Försöker lära mig några ord kinesiska. Besöker tehus. Ler åt alla damer som fullkomligt älskar mig.  
 
Ja ni hör, jag har fullt upp med helt oviktiga saker. 
 
 
 
 
 
 
 
Ja en lite update sedan sist. Undra vad jag ska göra i morgon?...
 
Kram.
 
 

Uteservering och Lemonad

Hej.
Vad kul att ni har blivit så många som tittar in här och att ni är nyfikna på hur mitt liv här borta ser ut. Nu sitter jag på en uteservering på ett ställe som ligger på vår gata och dricker lemonad. Ja ni hör ju hur jobbigt jag har det. 
 
Det känns att sommaren mer och mer börjar komma till Taipei. Det har varit riktigt fint väder de senaste dagarna och jag har kunnit njutit av solen flera dagar de senaste. 
 
 
Den här veckan har jag pratat med flera av mina vänner där hemma. Det var verkligen kul att få höra ifrån er, och när jag kommer hem ska vi umgås och tjattra i timmar som bara vi kan. På fredag dyker David´s föräldrar upp, dem ska vara här i över två veckor. Vi längtar så vi håller på att spricka, speciellt David som inte träffat dom sedan han lämnade Sverige i slutet på Augusti. Bara för en liten stund sedan konstaterade han för mig att inte i morgon men nästa dag då är dom här. - Ja sa jag med ett leende och fick ett ännu större leende tillbaka. Det kommer med all säkerhet bli ett kärt återseende. 
 
 
Den största delen av tiden här borta är det bara jag och han på bilden. Vi umgås ungefär 20 timmar på ett dygn, någonting som med stor säkerhet kunnat vara rätt påfrestande. Men vi funkar väldigt bra ihop, vi pratar, vi sitter tysta, vi skrattar, vi fascineras över någonting och förundras över någonting annat. Vi skrattar faktiskt väldigt ofta tillsammans, men då kanske åt olika saker. Han är lite för långsam på morgonen, och jag pratar nog lite för mycket ibland. Men trots det så är vi varandras bästa vänner, och varandras stora kärlek. 
 
På söndag fyller han dessutom år, så i morgon ska jag nog bege mig ut på presentjakt. Av någon anledning känns det som en liten större utmaning än den stora utmaning det ibland kan vara på hemmaplan.
 
 
Vi har bestigit ett berg i veckan. Ja inte ett jättestort berg men det kallades iaf för ett berg, närmare sagt Elefantberget. Det var hundratals trappsteg och träningsvärken i mina vader håller fortfarande i sig trots att det nu var några dagar sedan. Jag vet att jag tjatar lite om utsikten på takterasen men Elefantsberget utsikt var lite mer och skryta med. När vi stod där på en utsiktsplats i berget (nästan som i djungeln) kunde man höra fåglarna vissla samtidigt som man hörde sorlet från staden nedanför.  Tutande bilar, gasande mopeder och högljudda taiwanser är ett ständigt ljud här, men det stör mig inte det minsta. För det är bara ett bevis på att den här staden är så levande och med så mycket puls. Storstadspulsen kan faktiskt vara riktigt härlig.
 
Kram.
 
 
 
 
 

Om

Min profilbild

Sara

RSS 2.0