Ta stegen in i nästa kapitel
Det är jobbigt när det inte blir riktigt som man hade tänkt sig, för vissa människor. För mig är det extremt jobbigt. Det har blivit många långa natter, den senaste tiden. Jag har legat och funderat, och försökt se det som jag vill se, och föreställt mig att vi ska vara där jag mest av allt just nu vill vara. Det kommer inte vara så, men samtidigt vet jag att det kommer bli bättre, mycket bättre. Vi kommer avsluta det är kapitlet, kapitlet som inneburit att vi bott i våran första egna lägenhet. Tjejen som vi hyrt lägenhet av önskar att flytta in i lägenheten i sommar. I den lägenheten som jag fullkomligt förälskat mig. men är det egentligen lägenheten, det är kanske snarare känslan av att vara vuxen, självständig och sambo som jag försälskat mig i. Det kommer ju att följa med, till en ännu mer fantastiskt lägenhet. Den är större, det kommer finnas plats för att vi två ska bli tre. Det kommer finnas plats för mängder av mina framtida inredningsplaner. Flytten är trots allt välkommen, även om jag bara måste sortera upp den kaos som befinner sig inom mig för stunden.
Det är skrämmande hur mycket tankor och känslor det ryms inom mig. Jag måste försöka förklara hur allt känns, men det känns som hopplöst för någon annan att förstå hur jag fungerar. Jag behöver prata, men jag vill inte prata. Kanske kommer ni får bli mitt stöd i detta, jag har saknat bloggen och er, fantastiska läsare.
Jag försöker strida mot känslan, känslan av rädsla som spelar ett spel nu. Att slitas från sin trygga borg är inte lätt, men att slitas till något bättre kommer man säkerligen i efterhand vara glad för. Jag försöker tänka bort det,
det är dags att bara gå vidare. Men jag vill ha allt som jag hade det förut, eller vill ja det?, eller handlar allt bara om rädsla för det främmande?
Fast vad spelar allt detta för roll, när man har varandra. Jag har så mycket människor runt omkring mig, men jag har inte min fantastiska älsklings fysiska närvaro. Aldrig trodde jag att jag skulle sakna en kram så mycket som jag saknar den närvaron för tilfället. Idag är dessutom hans födelsedag. För 24 år sedan, föddes den vackraste människan på jorden. Två fantastiska människor blev stolta föräldrar till en prins, en prins som jag fått möjligheten att dela mitt liv med. Jag är obeskrevligt tacksam.
Inredningsplaner har som sagt börjat komma, att vi ska ha en heltäckningsmatta liknande denna i sovrummet är bestämt.
Trevlig helg
Gripande morgon
Sitter på pendeln som många andra Stockholmare gör en torsdags morgon. När jag får syn på en till synes väldigt svettig man, men två väskor av äldre modell. Uppenbarligen väldigt tunga då det är med stor lättnad han ställer ner dom på tågets golv. Ber sitt kvinnliga sällskap att sätta sig ner och plockar sedan fram en lapp. Texten på lappen är adressen till Migrationsverket i Solna. Och frågar sig sedan runt på tafflig engelska om någon vet vart detta ligger, men nej ingen vet.
Jag vet inte om min känsla är rätt, men känslan var att dessa två människor har en oerhört viktig dag framför sig. Att alla deras viktiga saker låg i dessa väskor, kanske var det allt dom hade med sig till Sverige. Jag önskar dessa människor lycka till, och för mig var det en stor tankeställare. Klaga inte för små saker, finns dom som har det mycket svårare och osäkrare än jag.
Trevlig torsdag, inte en bild att vila ögonen på, men detta är vad jag och dessa två personer mfl. möttes av i dag på pendeln till till Upplands Väsby.
Kram.
Inspiration som skapar drömmar
Nu på morgonen var det dags att gå in i bloggvärlden igen. Det var ett tag sedan jag tog mig tiden att besöka alla mina favoritbloggar. Läsa vad dom haft för sig den senaste tiden, och låta mig inspireras av alla fantastiska fotografier.
Så vackra textiler. Nu är inte detta en bild från mitt(vårat) sovrum, men vi har också ett blommigt lapptäcke fast i den rosa färgskalan. Det ger sig mycket värme och mysfaktor i sovrummet att det nästan inte behövs någonting mer än vita väggar och enstaka ljusstakar. Detta lapptäcke föll mig helt i smaken, och kanske är det ett liknade det här som jag ska släpa med mig hem från Kina denna gång.
Så vitt och så vackert, helt i min stil. När jag sitter här och kollar på alla fantastiska bilder, så kan jag inte låta bli att drömma mig bort i tanken om när jag och David får köpa oss ett hus. Ett hus som jag ska inreda precis som vi vill ha det tillsammans. Även om jag har en aning om att David inte har en sådan tydlig bild om hur detta ska göras. Jag är säker på att när den tiden börja närma sig ska det planeras, ritas, handlas, målas och oj vad kul detta ska bli. Kanske få inreda ett barnrum, i tron om att vår framtida knodd ska få ett rum att trivas i. (nej jag är inte gravid). Även om drömmen om ett hus finns, drömmen om att vi två ska bli tre. Så trivs jag förbaskat bra i lägenheten här på höjden.
Nu är det högtid för mig att ta tag i den här dagen. Jag har oerhört mycket att plugga och jag måste verkligen...
Hoppas ni får en trevlig tisdag.
Kram.
Mormors dörrlapp
Nu börjar saker och ting sakta bli som innan den 10 mars 2012. Jag har en ny telefon, det flesta korten i plånboken är tillbaka, och en ny jacka är inhandlad samt alla övriga prylar som dessa tjejer säkerligen var i stort behov av. Det känns skönt att allt ordnat sig relativt bra, men det har varit mycket jobb för att återställa allt till det normala. Stort tack till er alla som hjälp mig att ordna upp detta.
I fredags var jag och hämtade ut ett väldigt stort paket skickat från Peking, Kina. Min älskling hade skickat så fina saker till mig. Jag blev som ett litet barn när jag satt på golvet och packade upp converse efter converse, mulberry väska efter mulberry väska. Det kallar jag fredagsmys! Det är snart redan en månad sedan han åkte ♥ snart är vi tillsammans igen.
Idag har jag haft en oerhört lugn dag, lyssnat på musik och låtit tankarna sväva fritt.
Tänkt mycket på min saknade gammel mormor, hur underligt det är att en människa bara på en sekund lämnar jorden. Då möjligheten till ett samtal helt plötsligt omöjliggörs, bara på någon sekund. Så mycket fina minnen man har tillsammans, och det bästa är att dom kan aldrig någon ta ifrån mig. Jag är säker på att jag fått en skyddsängel som vakar över mig i himlen. Dagar som är som jobbigaste är jag helt säker på att hon besöker mig, jag känner hennes närvaro på en sätt jag aldrig tidigare upplevt.
Musik gör det betydligt lättare att sätta ord på sina känslor. Visst blir man mer känslosam och kanske ökar det möjligheterna för att tårarna ska rinna. Jag tror dock att det är nyttigt att få ta den tiden, att verkligen känna efter långt där ine hur man faktiskt mår, och känner. När jag vill ta den tiden för mig själv, tänder jag ett ljus och sätter på pianomusik och bara tar några minuter helt för mig själv. Ofta sittande på golvet med slutna ögon och så slutar det ofta med några tårar, med också alltid med en enorm glädje över allt och alla som finns omkring mig. Jag minns att jag frågade min mormor engång när jag var runt 10 år, då hon hade ett lapp med texten, mediterar som hon med lite häftmassa kunde sätta upp på dörren intill sitt sovrum, vad den var till för? och jag fick till svar, att hon sätter den på dörren vid tillfällen när hon bara vill träffa sitt inre och ingenting annat. Jag börjar förstå nu vad hon hade dessa stunder till.
Nordiska kompaniet
Jag fullkomligt älskar mitt jobb och mina underbara kollegor. Nu har jag snart arbetat på NK under 4 månader. Sen jag var liten har jag haft en liten dröm om att få arbeta i en klädbutik. Att få vika, ordna och sälja, ta betalt genom att knappa på kassan, lägga ner kläder fint i påsen. Snällt fråga om de vill ha kvittot i påsen eller i plånboken?
Nu får jag göra allt detta flera gånger i veckan. Låter kanske inte så glamouröst för de flesta, men för mig är det bland det bästa som finns att få överträffa kunders förväntningar genom min service och engagemang. Det ger mig livsglädje.
Hoppas ni haft en trevlig torsdag. I morgon kommer min nya telefon och ni kan återigen nå mig som normalt.
Kram
Slut med motgångar
Oturen har vänt
Ja nu får det var nog med missöden och det är högtid för lite medgångar och positiva överaskningar. Aldrig har jag tidigare fått så mycket post nu som någongång tidigare. Nya medlemskort kommer ett efter ett, simkortet till telefonen kom idag, och en biobiljet som jag hade vunnit. Det måste väl trots att tyda på att oturen har vänt. Kanske är det så att en olycka sällan kommer ensam, men jag är nästan säker på att det iså fall är att för att vi drar åt oss ytterligare en olycka.
Idag hoppades jag på att alla motgångar skulle upphöra och att några glädjande besked skulle dyka upp. Älskling, kanske beror det på det fina armbandet jag fick av dig, med det kinesiska tecknet för lycka. Eller så beror det kanske på att jag bestämt mig för att detta behövde upphöra. Jag fick ett bra betyg inrapporterat i ladok idag, vilket gör att jag klappar mig lite stolt på axeln. Jag gick också och tränade idag. Dom där tjejerna ska inte få förstöra min positiva inställning till träning.
Det börjar bli vår i Stockholm på riktigt, vilket gör att längtan till sommaren växer allt starkare. Det blir ljusare allt längre om dagarna, att vakna vid 06:30 av att ljuset skiner in genom rullgardinens glipor, är fantastiskt. Ska kasta mig i duschen nu sen krypa ner i sängen som jag bäddat i nya lakan i. Inte mycket som slår att krypa ner i nytvättade lakan när man är riktigt trött.
Ska bli härligt med sommar, och man börjar få lite färg på kroppen igen. Vi har nu bokat och betalat resan till David och Peking. Vi kommer åka hela familjen Lindblom/Sundbaum. Det är skönt att jag också har någonting att längta till, och tydligen är det sommar där i april. Perfekt med ett litet smakprov, dock lär väl alla avgaser hindra solens strålar från att ge oss lite färg.
Godnatt
Svart till vitt
Vilken röra! Helgen som jag hade längtat efter så länge, helgen som skulle bli så trevlig. Innehålla så mycket skratt och glädje blev på en timme istället en helg med tårar och en enda stora skithelg. Fredagen var oerhört trevlig och en av det trevligaste kvällarna på väldigt länge. Vi var på en fantastiskt konsert, vi åt god mat och skrattade massor .Exakt så som jag ville att helgen skulle fortsätta.
På lördagen ändrades detta på mindre en än en timme. Jag och en av mina bästisar (Ja jag skulle påstå att jag har två) skulle träna tillsammans på SATS hötorget. Vi promenerade dit, svirade om och låste in övriga kläder och värdesaker i skåpet. Efter att vi kört ett pass och kände oss väldigt nöjda konstaterade vi glatt att det nu bara var bastun kvar och sen en rejält god middag.
Vi kliver in i rummet och går mot våra skåp och tittar fundersamt på varandra, - Var det inte här vi var? - Jo det var det väl? - Finns det fler omklädningsrum? NEJ någon hade tagit A L L A våra saker. Mobiler, Plånbok, Shopping, hemnycklar, Kläder, Jackor, Smink och mycket mer. Ni vet allt man har i en träningsväska när man ska träna. Ursäkta mig men den jävla idiot/idioiter som gjorde detta hade klippt upp våra skåp och tagit allt.
Jag blir så förbannat... men samtidigt så glad att jag inte är den människa som behöver gå in och klippa upp någons skåp på gymmet för att få några prylar. Hur kan man må efter att man gjort så mot några andra människor? Antagligen har man inge skamm i kroppen, men dessa människor kommer inte till himlen, det är jag säker på.
Om nu detta skulle hända mig är jag glad att jag fick dela den här upplevelsen tillsammans med Caroline. Jag känner att vi kom varandra ännu närmare efter detta och är det någonting vi kommer bära med oss som en lärdom hela livet.
Ett stort TACK vill ja ge till salusansvar, och den fantastiska människa som hjälp mig med allt det praktiska rörande försäkringspengar osv. Att få en trevligt bemötande i en sådan situation är a och o. Jag får allt tillbaka på försäkringen så det enda som detta drog med sig är en självrisk och tid för att få tillbaka allt. Som Carolines morfar sa vi är oskadda och det är det enda viktiga. Idag köpte mamma en ny telefon till mig, då alla Iphone 4s är slut i hela Sthlm så fick Västerås visa fram fötterna. Tydligen har Iphone lagret blivit rånat (är jag med i blåsningen). I helgen har jag nu istället en vit telefon i min hand, svart till vit känns som ett bra val.
Så är det och det är bara att kämpa vidare. Hoppas det är bra mer och lås inte in saker ni är rädda om på gymmet, det finns idioter till allt.
Kram
14 days
Två veckor har passerat sedan vi styrde färden mot Arlanda för att släppa iväg David på sitt egna stora äventyr. Vet att jag skrivit det förr men jag är stolt att jag inte finner ord för det. :)
IDAG dessutom är jag säker på att komma dagar kommer få svårt att toppa. Älsklingen ringde och berätta att han trots allt lite vevor fram och tillbaka att han är ledig 1 vecka i slutet på April. Vilket betyder att jag kommer sätta mig på att plan till Kina vid den tidpunkten och äntligen få hamna i den famn där jag mår som allra bäst. Vilken lycka 6 veckor kvar tills vi ses igen. Känns som en dröm som blivit förverkligad. Från 18 till bara 8 veckor från varandra. Jaja sen har vi 10 veckor kvar men känns helt plötsligt lätt som en plätt.
Just nu sitter och min vän Madeleine på flyget till Sthlm. Det vankas konsert, tjejsnack och godmat. Vad vore man utan vänner. Faktiskt ingenting. Kanske låter det som om mitt liv cirkulerar runt David. Ja det gör det, fast utan vänner hade jag aldrig haft allt jag har idag. Ni är oslagbara.
Nästa Universitet hör jag konduktören säga. Bäst att kliva av. Får önska er en trevlig fredag. Ska fota lite under kvällen men nu blir det ett inlägg utan bild. Känns lite ytligt att sätta in ytterligare än bild enbart på mig.
Kram.
Längtan efter en helt vanlig tisdag
Hej!
Jag trodde att jag skulle ha all tid i världen att ägna till denna blogg. Att behovet av att skriva skulle vara starkare nu än någon gång tidigare. Så har det inte varit. Jag har försökt sysselsätta mig på mängder av andra sätt, än framför datorn och tvn. Det tog tre kvällar efter att jag blev helt själv i lägenheten innan jag slog på tvn på kvällen. Känslan av "tvhäng" påminde mig för mycket om att jag nu inte har min älskling att hänga med. Jag började istället gå och lägga mig allt för tidigt på kvällarna, börjat läsa en bok innan jag somnar. Vardagskvällarna har jag tillbringat på SATS. Antagligen har jag varit där lite för mycket då jag har fruktansvärt ont i mitt knä för tillfället och i hälsporren, det brukar vara tecken för överansträgning. Jag har passat på att umgås med mina vänner betydligt mer nu än vad jag gjort på väldigt länge.
Bloggen har alltid funnits till för mig själv, att få ventilera mig och bara "kräkas" ut allt jag tänkt på mellan himmel och jord. Det har inte varit några speciellt djupa tankar, utan mer vardagliga funderingar och åsikter. Nu när jag känner så himla mycket, känner jag mig lite blockad. Det är så mycket olika känslor som har något inneboende krig hos mig att jag därför undvikit blogget lite för att jag inte riktigt vet om jag har lust eller kanske modet att bli så personlig till mängder av IP:adresser. Självfallet behöver jag inte skriva om detta, men det blir också lite svårt då mina tankar all min vakna tid befinner sig hos honom. Jag tror att jag mår bäst i att diskutera det allra djupaste tankarna tillsammans med honom själv, med mina närmaste vänner, svärmor och mamma <3. Så detta är anledningen till att jag inte skrivit så mycket och intensivt den senaste tiden. Om jag ska lyssna på alla omkring mig så kommer allt snart kännas lättare och att jag kommer få in mina egna vardagsrutiner som jag gör att tiden kommer gå fortare.
Det är lite underligt att man klagar på att det aldrig händer något i ens liv. Att vardagarna bara rullar på i samma vanliga tempo som tidgare. Att man är i skolan, kommer hem, lagar mat, tvättar, städar och diskar, ser på tv och går och lägger sig. Så har en tid sätt ut för mig som sambo och visst har jag klagat, bekymmrat mig. Suktat efter spänning och äventyr osv. Men just nu finns det ingenting jag saknar som mycket som en helt vanlig tisdag. Att få komma hem, promenar tillsammans till affären, äta lite falukorv i sällskap, att klaga på hur mycket tvätt han lagt i tvättkorgen, att dammtorka medan han dammsuger, och att bara få hänga framför tvn och stirra på femte säsongen av något program på tv4. En positiv sak som detta redan givit mig, är att uppskatta vardagen, jag ska banne mig aldrig mer klaga på att äta falukorv och makaroner framför Bonde söker fru. Det är fantastiska stunder.
Hur som helst så kämpar vi på, på olika håll. Det går över förväntan även om det kanske just idag/kväll har varit en tuff dag.
Godnatt vänner!
Kram.
