Typiskt också

Ja det är väl typiskt att jag ska gå och bli sjuk nu, eller så var det bara meningen. Meningen att vi ska hålla oss inne, ligga under täcket, se på film efter film, äta gott och bara mysa. 
 
 
Med andra ord har det inte hänt särskilt mycket sedan sist. Inga utflykter att dela med mig av, mer än någon ynka utflykt till den här gatan för att köpa vatten. Jag kommer sakna alla gula taxibilar överallt, alla dessa skyltar kors och tvärs, trängseln på trottarerna och tempot som inte uppvisar någon brådska överhuvudtaget.
 
Regn, regn, och mera regn. Ja fy vad det regnar. Regnperioden starade tydligen igår men det har regnat nästan varje dag det senaste 3 veckorna. Så ni där hemma som tror att jag fortfarande lapar sol hela dagarna har fel. Jag beskådar regn vilket kan vara rätt fint det också lite beroende på vilket humör jag vaknar med. Fast om jag ska vara helt ärlig så är hela livet här borta bara så fantastiskt tillsammans med David att vädret är bara en bagatell och inte spelar någon som helst roll. 
 
 
 
Skakigt har det också varit på sista tiden. Taiwan drabbades av 10 jordbävningar under 1 dygn. Däremot märkte vi bara av två. Det är underligt det där hur allt helt plötsligt börja skaka, och hur fort man vänjer sig. Första gången började jag gråta och fick lite småpanik medan vi det sista gångerna bara konstaterat att det var en jordbävning och vänta på att skakningarna ska gå över. Men hur som ingen skada skedd. 
 
Kram. 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0