Hur ska det bli?
Sambon agerar Gordon Ramsey i köket, jag sitter skrivande framför datorn med ett glas rött och försöker få ner de där magiska orden i min uppsats, men som så många gånger råkade jag hamna här i stället. För några dagar sedan slog det mig igen, jag är snart klar med mina universitetsstudier, rackarns vad ska jag göra då? Ja ni....om jag det visste....fast är det någonting som säger att man ska veta det? Det jag vet är att jag ska göra någonting som jag fortsätter att må bra av, och syssla med någonting som jag brinner för, låter inte det som en rätt bra plan påväg och för mig känns det för tillfället tillräckligt.
Men det är inte bara det jag inte vet för närvarande, jag är fortfarande så velig över vad jag ska göra med vår vardagsrumsvägg. Fototapeten ligger fortfarande och gnager i bakhuvudet och vissa dagar har jag bestämt mig, medan andra velar jag fortfarande. Ibland funderar jag på att göra en fotovägg, men då kommer problemet vilka foton? Och nej jag vill inte ha det som "alla" andra, jag vill ha något med en tanke bakom, något unikt och något som får människor att minnas vårt vardagsrum. Jag klickade nyss in mig på tredenser.se och hittade ett alternativ, som tåls att fundera på.
För då blir det väl lite unikt, och jag kan tejpa upp och riva ner hela dagarna om jag skulle känna för det. En risk är att det kanske ser lite stökigt ut i ett ganska litet sovrum... jaja inga beslut fattade men en playwoodskiva kostar inte många kronor och kan ju faktiskt vara värt ett försök.
Nu ska jag hjälpa min egen Gordon lite i köket innan kvällens gäster ringer på dörren. Ha en mysig fredagkväll, så hörs vi snart igen.
Kram.
Lyx i min närhet
TACK snälla för era gulliga kommentarer och också mail, om ni visste vad glad jag blir. Inte nog med att ni följer mig ni lämnar små söta avtryck också, oj. vad bra ni är.
Lägenheten är fortfarande skinande ren, och tur är väl de för det var ju inte så länge sedan jag slet mig blå av allt skrubbande och fejande. Det kändes så lyxigt idag när jag städade och kunde ha fönstret på vidglänt och det drog bara sådär lagom kallt ni vet?
Vad som också är lyx är att vi i Hammarbyhöjden fått ytterligare ett mysigt fik till granne. Inrett i vita färger med otroliga detaljer och ah jag har känslan av att jag kommer hänga där en heldel.
Efter att jag nu på kvällen avklarat ett träningspass och försett både mig och sambo med mat, blir det att sätta igång en film innan vi troligen somnar in rätt fort.
Kram.
En dag som förtjänade lite extra uppvaktning
Igår var det på pricken tre år sedan jag och David förlovade oss på den där fantastiskt vita standen, i den fina solnedgången under en palm på Fiji. Det var en av det finaste och mest romantiska stunderna jag varit med om. Allt var så där som jag alltid hade önskat, enkelt men så personligt och så mycket från våra hjärtan. Ja den 2 oktober 2009 är ett datum som för alltid kommer betyda mycket för oss.
Så vi tyckte att gårddagen var en dag att ge lite extra uppmärksamhet och uppvakta varandra lite extra. Det gjorde vi genom att gå ut och äta på en för oss ny restaurang. Restaurang B.A.R. visade sig vara ett riktigt toppenställe. Med en egen liten saluhall fick möjlighet att bygga upp sin tallrik helt från grunden, och oj vad gott det smakade. Det är inte sista gången jag besökt det stället.
Efter det trevliga restaurangbesöket dök vi ner i biosalongen och fortsätta den fantastiska kvällen där. Men det var igår, morgonen har jag istället tillbringat med dammtrasan i ena handen och skurmoppen i den andra, för oj jag gick helt lös på städningen i morse. Nu är det skinande rent och doften av skurmedel kan väl få vem som helst lycklig. Men nu ska jag ta och göra mig i ordning för ska upp till ett nytt café som öppnat här i närheten där vi bor och dricka en kaffe och bara umgås.
Kram.
Att redigera livet...
Ständigt disskuteras i "bloggvärlden", "facebookvärlden" och numera också "instagramvärlden" om hur mycket av de privata som man ska dela med sig av på nätet. I går besökta jag en blogg som jag varje dag tittar in på, en blogg som visar alla guldkorn i vardagen och som ger mig lite energi att uppskatta det där allra allra minsta saker som man så annars lätt glömmer bort. Jag har också glädjen att få känna den här personen privat och hon är en fantastiskt människa och det är ofta jag säger att jag såg att hon hade gjorde så här, åh jag vill också. Det jag tror är viktigt är att man ställer allt detta fantastiska i kontrast till att detta faktiskt enbart är små små delar av hela det stora livet. För visst är det lätt att glömma bort när man fylls med vackra bilder och fina berättelser att det bara är en del av allt det stora, och glömmer man det är det lätt attt ens eget liv känns rätt så platt och inte alls så där strålande som "alla" andras. Detta var någonting hon tog upp själv vilket gjorde att jag också börjare fundera kring det och kom väl fram till detsamma. Jag väljer ju helt medvetet allt jag väljer att publicera, men i det stora livet går det inte att styra allt vilket gör att mindre glamourösa saker även drabbar mig.
För visst är det så att jag självklart inte visar allt av mig själv här på bloggen. Jag väljer ju bara ut små delar av vad jag vill visa er, och dela med mig av. Vilket är saker som jag tror och hoppas på ska ge er någonting positivt och inte det motsatta. Jag vill att min blogg ska vara ett ställe som bidrar till glädje och jag har medvetet valt att inte publicera vardagens sämre sidor utan fokusera på guldkornen i mitt liv och i min vardag. Men visst, vårat hem är inte alls hundra procent städat jämt, vi har också överfulla tvättkorgar, diskberg. Jag är också trött, irriterade, förbannad. Vi tjaffsar också, jag gråter också för saker, jag står också framför spegeln och får utbrott över att det bullar över och att kläderna inte sitter som dom ska. Konstigt vore väl annars?
Jaja nu fick jag skrivet det, för oj vad jag började grubbla över vad min blogg ger sken av efter att ha läst hennes rörande inlägg kring detta. Det kanske handlar om hur man sätter färg på det där lilla, lilla extra som gör om helheten uppfattas som vacker.
Kram.
Konst
Texter hit, texter dit det är inte utan att jag blir lite trött. Carpe Diem är en text som i n t e kommer in i detta hem. Men förvånande nog måste jag ge beröm till Therese Sennerholt och hennes konst. Jag tycker att det är snyggt, enkelt, och modernt även om det är konst bestående av aningen klyschiga ordspråk, så fungerar det fortfarande.
Jag skulle gärna klicka hem någon av hennes prints till lägenheten, favoriten är nog yes. För visst är det en skön känsla när man gjort något riktigt bra, och vill skrika ut för alla i sin omgivning. yes,yes,yes jag gjorde det!
Fotorna kommer från Therse webbshop, och det är absolut värt ett besök.
Synd att det inte har en prislapp som riktigt passar en student, vilket iof inte fototapeten heller kanske har... så känns det lite för mycket för en prints i denna stund. Men snart är jag klar med mina studier och hittar mig ett riktigt bra jobb, då ska jag allt klicka hem en av dessa prints.
Kram.
Det är ju det jag vill ha!
Efter att jag låtit min mamma flänga runt till alla färghandlare runt om i staden där hon bor,efter tips och råd om hur jag ska lyckas få puts att fästa på en redan behandlad vägg, kom hon i dag med förslaget - Sara, jag tror att du skulle kunna ha en fototapet och på så sätt komma åt det du är ute efter. Fast besluten om att det var ren puts jag ville ha och ingenting annat, sa jag bestämt nej till hennes förslag. Några minuter senare och efter att jag fått lite bilder av min mamma, fick jag med ångerfullhet ta upp telefonen och ringa henne och erkänna att, ja det är exakt det jag vill åt, och det finns mängder av fina fototapeter. Det gör vi! Tänk att dessa mammor alltid ska ha rätt, iallafall min mamma. Tack snälla för all hjälp, fantastiska du!
Bilderna ommer från Concrete wall och Wallooba
Så nu lämnar vi tanken om att hitta den perfekta putsen och övergår istället åt att hitta den perfekta fototapeten. Det gör att jag kommer inte slänga upp något på väggen redan i helgen, utan nu ska det tänkas lite till och så måste jag suga lite mer på den här karamellen. Men visst är det läckert?
Hoppas ni haft en bra dag. Största delen av min dag tillbringade jag i skolan, med uppsatsskrivande och några ord på min bokrecension som ingår i teori kursen om man läser paralellt med uppsatsen. Som om det inte vore nog endå? Sen tog jag en löptur tillsammans med en kompis, och är det något som är tacksamt att träna så är det löpning. Redan efter några gånger känns det mycket bättre och det var länge sedan det kändes så bra som det gjorde idag. Så min dag har varit en riktigt bra dag, och nu ska jag krypa ner i sängen med senaste nummret av Sköna hem.
Kram.
Vardagstankar
Nästan varje fredag slås jag över hur fort veckan har gått, och den här veckan skilde sig inte från de andra veckorna. Den här fredagen har jag satt igång med uppsatsskrivandet rejält, och ett första utkast på ett pm är nu inskickat till min handledare. Just nu känns det så kul att äntligen få göra någonting på Universitet som jag valt helt själv, utan några förbestämda ämnen och att göra listor. Utan upplägget ligger helt på mitt bord, ämnet har jag valt helt själv, det känns som om det här kommer bli kul.
Tidiga mornar och resor fram och tillbaka till skolan börjar nu bli mer och mer vardag. De blir mörkare och mörkare på kvällarna, fler och fler plädar plockas fram, och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte gillar det.
En vardag kan vara hur tråkig som helst, men den kan också vara väldigt, väldigt mysig. Som när jag satt i en soffa på Espresso House och studerade och njöt av den fantastiska fina belysingen som finns på Espresso House ine på NK. Tanken är att jag ska göra något liknande över vårat matbord, men med några grenar hämtade från skogen här i närheten. Vad tror ni om det?
Nu är det dags att stänga ner bloggandet och göra sig i ordning lite, jag och sambon tänkte tillbringa eftermiddagen på stan. Sätta oss på något café och bara umgås, och sambon är på jakt efter en väska så vi får se vad vi kommer hem med.
Trevlig fredag til er.
Kram.
Min måndag
Idag väntas det inga föreläsningar utan jag ska i stället försöka hålla dicplinen uppe hemma, ett antal artiklar ska läsas igenom, pust för allt detta läsande. Fast idag läser jag faktiskt med en liten känsla av seperationsångest, för lite tråkigt är det allt att detta är mina sista termin som studerande...
Trots detta, så är inte diciplinen helt där den ska vara, vips, så låg artikeln en bit bort, och en tidning från HAY hade studsat upp på bordet, och studenportalen på datorn hade bytts ut mot sköna hems hemsida.
Men kanske är det de här, som gör det så härigt med att studera. Känslan av att planera dagarna exakt så som man vill.. Jag minns när jag började studera, tårarna rann ofta över hur övermäktigt allt kändes, över all press som jag satt på mig själv, utan någon som helst anledning och över känslan av att aldrig vara ledig. Nu när jag hittat min studieteknik, känns det inte längre lika övermäktigt, även om jag fortfarande lever i perioderna "före tenta" och "efter tenta", så är känslan av att jag klarar det jag vill klara otroligt mycket starkare än för 2,5 år sedan, när jag satt ingrottad i arbetsrätten och knappt förstod åt vilket håll man läste en lagbok.
Trevlig måndag till er.
Kram.
Havet
Ännu engång har jag fått njuta av en fantastisk dag vid havet. Dagen startades först med lite shopping i ett shoppingcentrum i Nacka, och jag hittade allt som stod på min lista. Jeans, halsduk och någon tröja, och jag är just nu fånigt nöjd av mina påsar jag kom hem med. Sen tog vi fart mot havet, vi grillade korv, pluggade, pratade, skrattade, och bara satt tysta och njöt över hur fantastiskt livet kan vara ibland. Jag gillar den här platsen så oerhört mycket, för det känns som om du kan se oändligt långt bort utan att något står i vägen. De är väl lite så jag försöker tänka nu, att ingenting ska få stå i vägen för mig och mina planer.
Lediga dagar utan några som helst måsten, ska man verkligen ta vara på. I morgon är det tillbaka till vardagen igen, måndag och ny vecka. En vecka i skolan har bara rusat förbi, jag har fått en kanonstart på det nya jobbet och oj vad jag trivs. Jag har tagit beslut om att skriva min uppsats själv nu sista terminen, de känns som ett bra val även om det är lite fjärliar i maggropen över att jag ska ge mig in i detta helt själv. Kanske är det så att om man bara tror på sig själv, så klarar man också mer än vad man någonsin kunde tro.
Hoppas er helg varit minst lika bra.
Kram.
Inte mycket tid över
Ett tydligt tecken på att vardagen har dragit igång för oss allra flesta är att det blir betydligt lugnare inom bloggvärlden, inklusive här hos mig. Trots att det är förbaskat roligt att skriva och redigera bilder, så tar det sin tid, och den tiden finns inte just nu i terminstart. Dygnets timmar ägnas istället åt pluggande, jobb och träning även om jag försöker ta lite tid för mig själv och ägna mig åt fotografering, så är det inte lika lätt att få till det, som under sommarledigheten.
Nu har det snart gått en vecka sedan vårat arbetsrum blev färdiginrett. Jag var lite tveksam till att vi skulle utnyttja arbetsrummet så mycket som jag hade hoppats på, men vi har redan ägnat flertalet timmar i det här rummet och vid skrivbordet. Så detta var absolut en god investering, och jag njuter varje kväll över att vi kan umgås i vardagsrummet utan att blicka ut över ett hav med papper på vardagsrumsbordet.
Lägenheten börjar så smått bli som vi vill ha den, även om det saknas endel saker för att öka mysfaktorn i lägenheten. Nu är det väldigt inrett och designat, men kanske inte så mysigt och personligt, så de är där min inredningshjärna befinner sig just nu. Här är en bild på favoritmöblen i huset, min byrå jag fick av svärmor för snart 3 år sedan. På den har det stått många olika ljuslyktor, tavlor, böcker m.m. och just nu står dessa saker och pryder byrån. Känner jag mig själv rätt är jag nog där redan i morgon och ändrar och flyttar lite.
Hoppas ni haft en bra vecka hitills, och i morgon väntar fredagsmys. Helgen tänker jag ägna åt födelsedagskalas och en heldel tid tillsammans med våra vänner.
Kram.
Skolstart
I morgon är det dags för att slå sig ner i skolbänken igen, efter tre veckors ledighet, veckor som har gått oerhört fort. Det är dock alltid skönt att komma in i rutiner igen, de finns inte mycket som går på rutin under semestern. De känns riktigt bra att lägenheten är i ordning nu, lite småfix kvar, innan den känns riktigt bra och men iof, klar blir den väl aldrig. Finns alltid saker att ändra eller att pyssla med i ett hem.
Nu doftar det dessutom rengöringsmedel, och allt står på sin rätta plats. Ett nystädat hem ger en riktigt skön känsla i kroppen. Här är en bild på vår entré, med en skymt av vardagsrummet och den nya soffan.
Inför skolstart gäller det att ladda upp med frukt, och dessa svenska äpplen luktar ljuvligt i hela köket. Nu tänker jag vila mig lite i soffan med risk för att jag somnar efter kvällens träningspass. Hoppas ni får en riktigt bra på start på veckan.
Kram
Skrivbordshörna
Hej!
Nu sitter jag här vid vårat skrivbord. Jag har äntligen fått ett arbetsrum, som öppnar upp för massor med vidare inspiration, kreativitet, pluggande, och kanske även lite arbetande så småningom. Det är häfftigt vad man kan gå igång på det här med inredning, sådan enorm lycka att få ställa fram saker. Flytta dessa saker ett femtiotal gånger innan det känns så där fridfullt inom sig. För vissa av er låter det säkerligen hel galet, men är säker på att en heldel av er känner igen er också.
Eftersom att det här har varit ett projekt som legat lite på vänt så har jag hunnit samla på mig mängder av inspiration, handlat massvis med prylar och det är så förbaskat roligt när det blir sådär fint som jag hade tänkt det.
Vi stortrivs redan i det nya rummet.
Dessa lådor hittade jag i en butik på ströget i Köpenhamn. Av ett för mig tidigare främmande märke, HAY, men som visade sig ha mycket fina saker, bland annat fantastiska pinnstolar, med inspiration hämtad från dansk 50/60-tals design.
Arbetsrummets pärla, min morfars gamla fotolampa. Den släpper jag aldrig. Så antik, så vacker med förbaskat mycket känsla.
kram.
Fotoutmaningen [jag]
Vad kul att detta tema äntligen kom, de ska bli riktigt kul att få en berättelse om er som varit med i fotoutmaningen. Finns det inte utrymme för någon berättelse ska det bli kul att åtminstone få en bild på er. Samtidigt som ni läsare som inte deltagit i fotoutmaningen kanske är intresserad vem jag egentligen är. Många av er följare känner mig privat och ni är säkerligen eran bild över vem jag är, men för er andra lite mer hemliga ip.adresser kanske en presentation av mig kan kännas spännande.
Så här ser jag ut nu, 24 år gammal. Numera bor jag i en lägenhet i en söderförort i Stockholm tillsammans med min sambo sedan 4 år tillbaka. Vi har nyligen flyttat in i en ny lägenhet, så inredningsplanerna är stora och förväntningarna höga för att få till den här lägenheten till vår. Jag är född och uppväxt i Västerås, där jag växt upp tillsammans med min mamma och en mormor nära tillhands. I början av tonåren fick jag ocskå en härlig bonusfamilj som jag fått lyckan att dela många fina stunder tillsammans med. Efter att jag tog studenten gjorde jag som många andra svenskar, jag flyttade till Oslo, där jag tillbringade nästan 2 år. I norge fick jag chansen att lära mig otroligt mycket om mig själv, och lära känna människor som ligger mig mycket varmt om hjärtat än idag. Efter tiden i Norge och några sedlar sparade begav jag mig iväg på min livsresa tillsammans med sambon. Vi reste runt jorden och levde lite i en drömvärld i över hundra dagar. Därefter var de högtid att börja studera och snart kan jag även bocka av den grejen på min att göra lista.
Det var mina tjugofyra år i en snabb sumé. Självklart har det innehållit mycket mer en så, både upp och nedgångar, och kanske är det är dessa små, unika berättelser som gjort att jag är just jag, även om det ni nu fick ta del av som satt det yttersta skalet.
Den här bloggen handlar i huvudsak om mig, även om den präglas av mänger med inredning, så får man se lite bakom inredningen för hitta mig. De är min inredningsstil som hamnar här, de är mina tolkningar på saker och ting och det är framför allt mina ord och mina tankar som skapar texterna i den här bloggen.
Om ni visste vad glad jag blir över era fantastiska kommentarer (inte så många på bloggen) men via sms, mail, på facebook, instragram och hur bubblande lycklig jag blir över att ni läsare bara ökar och ökar. Det betyder jättemycket för mig att ni gillar det jag gör, och om jag kan inspirera er det minsta så är det ännu roligare.
Hoppas ni får en trevlig dag, nu är det dags för kaffekopp två på morgonkvisten.
Kram.
Fotoutmaningen [Hösttankar]
Oj vad augusti har gått fort, och fy bubblan vad det blev höstigt på engång. Från en dag til en annan så blev det kallt ute och man blev tvingad att plocka fram skinnjackan och lite tjockare halsdukar, när man skulle bege sig ut. Jag gillar hösten väldigt mycket, kanske den årstid som jag gillar allra mest. Klarblå himmel och gul röda löv på marken, då är hösten fantastiskt vackert. Jag har också en liten förkärlek till blåst och de brukar man få mycket av på hösten. Det känns så friskt när de blåser lite kyligt så näsan bli sådär lagom röd och man får gå in och dricka en kopp te, tända lite ljus och krypa ner under en varm och gosig filt i soffan. Välkommen hösten!
Snart är fotoutmaningen slut, endast tre bilder kvar. Det här fotot taget från vårat sovrum känns höst för mig, fårskinnet, lite mörkare textil på kuddar och en stickad pläd som tittar upp ur kistan.
Hösten innebär för mig också skola, jag kommer bege ge mig in på min allra sista termin på sociologiprogrammet. En C-uppsats ska skrivas, men en lite småblandad förtjusning. Jag har lämnat gamla jobb bakom mig, och ska bege mig in i ett nytt företag. Jag skrev nämligen på för Tommy Hilfiger idag, och tanken är att jag ska kombinera ett extra jobb där tillsammans med mina studier, samtidigt som ett och annat hotellpass också ska till. Sen ska hösten präglas av inredning, träning, vänner och familj. Jag tror och hoppas att detta kommer bli en fantastiskt höst.
Kram.
Fotoutmaningen [soffbild]
Just nu har vi en blå gammal soffa som jag inte alls har lust att dela med mig av här. (lite ytligt att man bara vill dela med sig av det fina) fast jag vill ju att den här bloggen ska öppna upp för inspiration och ide. Den blåa soffan har inte jättemycket att erbjuda på den fronten. Det får istället bli ett foto på de nyinhandlande kuddarna som bara väntar på att få en plats i soffan, soffan som levereras på fredag.
Vi har beställt en gråsoffa, och tanken är att mysfaktorn ska komma upp lite med hjälp av dessa kuddar. Den mönstrade kudden köpte jag på Hemtex, den randiga är från Ohlssons tyger i Sickla. Den vita kudden är från Birger et Mikkelsen Home, och den gråa längst fram är egengjord med ett tyg också köpt på Ohlssons.
Det gör så mycket med textiler i ett hem, mönstrat, randig, enfärgat men allt i likande ton gör att det går hem hos mig. Kistan som kuddarna ligger i kommer från en gammal lada fullproppad med antika möbler som min mormor fick upp ögonen för. Kistan ska snart få sin plats i hallen, och ska istället fyllas med halsdukar, vantar och mössor. För nu börjar det bli höst på riktigt.
Kram.
Fotoutmaningen [det käraste jag har]
Bortsett från mamma och sambo, är det käraste jag har min elefant.Han har hängt med mig på det mesta och varit min käraste ägodel i tjugofyra år. Han har ännu inte hamnat på hyllan, utan har fortfarande sin plats i sängen. Jag är tveksam på om han någonsin kommer göra det. Visst har han blivit sliten med årensgång, huvudet hänger på sen,snabeln till höger, lite hål här och där, och ögonen tappade han för många år sedan. Men det ska synas att man är älskad om man är ett gosedjur.
Ellebelle och jag kommer nog alltid hänga ihop.
Kram.
Fotoutmaningen [min stil]
Här har ni verkligen ett hus i min stil...
Den senaste tiden har jag verkligen fått upp ögonen för tegelhus. Det rödaktiga teglet tillsammans med den matta svarta färger ger riktigt häftiga kontraster. Det här huset påminner om de hus Ernst gjort om i sommar. Jag tycker Ernst fick till det riktigt fint i år också, även om förra året är svårslaget. Självklart har jag hittat lite inspiration från programmet, men vad det är tänker jag inte dela med mig av än...
Kram
Fotoutmaningen [landskap]
Köpenhamn har ett perfekt "cykellandskap", och jag vill dit och cykla igen. Ett mycket platt landskap, vilket gör att man inte behöver se ut som en svettlök när man kommer fram. Fantastiska cykelbanor och riktigt vacker miljö. Platta landskap är alltid så vackert, når man kan se långt långt bort, och detta i kombination med hav, då pratar vi drömlandskap.
Som finast var det när vi cyklade nere vid Nyhavn och nummer tjugofyra i utmaningen får därför visa detta. Dessa gamla båtar och färgglada hus gör att det kittlar långt ner i maggropen, så vackert!
Kram.
Fotoutmaningen [ta till vara på]
Först hade jag tänkt att publicera några bilder på det allra första höstlöven som fallit från träden, med motiveringen att ta till vara på det sista sommardagarna innan hösten närmar sig. Men efter att tänkt lite närmare så är de inte bara det sista sommardagarna vi ska ta tillvara på, utan det är varenda ynka dag ska vi försöka ta tillvara på. Efter några dagar i Köpenhamn där jag verkligen tagit till vara på tiden tillasammans med David. Vi har skrattat mycket, och pratat och jag har njutit och levde verkligen i nuet och tog tillvara på varje sekund över att få vara hans flickvän,
Det här fotot tog jag i går i en Botanisk trädgård, där vi låg över en timme och bara skrattade, pillade varandra i håret och sa kärleksfulla ord till varandra. Det är något att ta tillvara på.
Kram.
Fotutmaningen [Stilleben]
Det fanns inte utrymme att idag få till något eget stilleben, utan min tolkning fick istället bli ett foto av inredningsbutiken Stilleben här i Köpenhamn. Jag trodde faktiskt jag skulle tappa andan när jag klev innanför dörren i denna butik. Vilka grejer och det har en hemsida med webbshop som jag verkligen måste passa mig för att besöka. Just nu sitter jag och skriver på på paddan men jag ska ge er adressen senare.
Det blir det jag hinner med idag för nu ska sätta mig på tåget hem till Stockholm.
Kram.
