stenersblogg

Omöjligt det kan inte redan vara fredag? och ännu mer omöjligt det kan inte vara fredagkväll redan? Stirrandes i min kalendern inser jag att det dessutom är 1 mars. Vart har början på det här året tagit vägen. Tiden går alldeles för fort just nu, jag vill pausa allt för ett ögonblick och få känna på den här känslan lite extra av att få driva eget företag så pass framgångsrikt som det har varit sen starten. Helt otroligt och förbaskat underbart! 

 

Många frågar om vinster hit och dit, och det är klart vi tjänar pengar på det vi gör. Den ekonomiska vinsten i det här företaget är för mig bara en bonus. Min vinst handlar om någonting större än så, nämligen att jag just nu i skrivande stund förverkligar en dröm som jag haft inom mig länge. Nämligen att jag får vara med och skapa inredning i andra människors hem. 

 

 

Oj, vilka fantastiska känslor jag har fått uppleva det sista dagarna. Känslan av att människor skickar bilder till mig eller visar upp bilder på offentliga sidor som facebook, instagram på saker som jag/vi har skapat. Det känns stort, och lite overkligt på samma gång.

 

Jag börjar mer och mer förstå mig på det här med entreprenörsanda, och varför man vill göra saker på egenhand, jag tror det handlar om den belöningen man får när man lyckats. Den känslan är obeskrivlig. Jag jobbar nuförtiden 14-15 timmar och dygnets vakna timmar men jag är trots denna inte trött. För det här ger mig så extremt mycket energi, alla era värmande mejl, sms och kommentarer, jag svämmar över av lycka. Ni är fantastiska!

 

 

 

 

Så beskriver Artilleriet David Ehrenstråhle affisch Guide to Manhattan, affischen som slagit igen med enorma krafter det senaste tiden, och är vanligt förekommande inom inredningsvärlden, snart hänger den i mitt hem. Jag fick den i examenspresent av mina underbara svärföräldrar och sambons mormor och morfar, och har funderat på det här med inramning. Det är omöjligt helt omöjligt att hitta en redan skapad ram i detta underligga mått, så det blev till att besöka en ramverskstad för att få den inramad. 

 

Det nya året erbjuder mängder av nya möjligheter och därför har jag stora förväntningar på 2013. Kanske var det inte helg genomtänkt att starta en webbshop veckorna innan en C-uppsats skulle lämnas in, men nu är den inlämnad och därför har jag ä n t l i g e n haft tid att fylla på hemsidan med lite ny inredning. Jag har längtat efter att få tid över till att på kvällar och helger verkligen försöka få snurr på DeaDia, och det är spännande, riktigt spännande att prova någonting nytt. Lenas konst vet jag fungerar, och nu är det upp till oss att få människor att även uppmärksamma oss för inredningen. 

 

Fyra nya produkter har vi funderat på, vridit och vänt och till slut skapat. Jag har vaknat på nätterna och tänkt Ja, där har jag det! Numera finns potential i nästan allt jag ser, och i bland blir det inte helt rätt när viljan till att skapa blir för stor. Vissa av mina ideér har slutat med att vi legat dubbelvikta på golvet åt hur galet konstigt allt blev, men med en stark vilja kommer man långt, är det inte så?  

 

Det känns som om den här omgångens skapande har gått mycket i att ordningens tecken, och kanske är det lite struktur som behövs för att ta sig tillbaka in i vardagen efter juledigheten. Vi har bland annat skapat en griffeltavla. Den gillar jag främst genom den kontrast som uppstod mellan griffeltavelfärgen och det slitna vita. Finns i butiken och kostar 245 sek exk. frakt! 

 

Nu är de en rejält sprallig, överlycklig och alldeles tokglad tjej som sitter här och skriver. Jag har nyss avslutat min sista handledningstimme, som avslutades med att min handledare informerar om att jag gjort ett utmärkt jobb, och att jag därmed är godkänd för att släppas upp för examiniation av min uppsats. Det känns så skönt, nästan overkligt! Oj vilken lättnad. De var några ynka småsaker jag skulle ändra på sen så, väntar bara det sista hindret att bara bli godkänd vid examinationen. 

 

Det är en liten konstig känsla jag har i kroppen just nu, och glädjetårarna är verkligen inte långt borta. Jag tänker inte neka till att jag är oerhört stolt över mig själv. Det fanns en oro i mig att det skulle bli allt för tufft att skriva det här själv, men jag gjorde det. Jag gjorde det!

 

I kväll har jag pojkvänsfritt och jag tror att jag bara ska krypa ner i soffan, starta en riktig tjejfilm, kanske ta ett långt bad med oförskämt mycket skumm, för att sen somna med ett riktigt stort leende. 

 

För att lugna nerverna lite innan jag gick in för handledning satt jag och svävade mig bort i inredningsvärlden. Vilket brukar vara ett sätt för mig att helt släppa omvärlden, för jag brukar fastna så där lite farligt med blicken på saker jag tycker är fint. Den här gången var det David Ehrenstråles fantastiska posters. Men jag har infört köpstopp för mig själv, då det finns en risk att det kan bli för mycket av de goda. Det är ingenting jag än så länge känner mig redo för att plocka bort, och därför får det inte plats något nytt... 

Men i framtiden ska även Gudie to Manhattan få pryda mitt hem. 

 

 

 

Det var med stort vemod jag igår åkte tillbaka till Stockholm. Jag tyckte julen gick alldeles för fort. Det är verkligen så fantastiskt med julen och ledigheten. Julafton till sin ära, men jag tycker att juldagen är en helt underbar dag. Det är en dag när jag brukar strosa omkring i pyamas hela dagen och små kika lite på mina julklappar och känna mig lite mallig över allt det fina jag fått i julklapp, den här juldagen var inget undantag.  

 

Jag fick så mycket fina julklappar i år och flertalet av dom var så rätt att det kittlades långt ner i maggropen. En sådan sak var den här fantastiska hjorten som jag fick av min mamma. Den lyfte hela sovrummet, som jag konstigt nog börjar bli lite trött på...

 

 

I dag har vi tillbringat nästan hela den ljusa dagen med att leta julklappar, och för ovanlighetens skull gick det väldigt bra. Nästan allt är inhandlat, och jag hoppas och tror att alla ska bli nöjda. Det var också väldigt trevligt att få umgås med sambon lite, utanför huset och där båda inte var upptagna med sitt.  Vi passade på att äta en god lunch tillsammans, och hade en mysig dag. Inte nog med det så har vi (jag) också tagit mig tid att slå in klapparna, och mina gamla trälådor är nu fyllda med julklappar. 

 

 

 

 

Och oj vad kul det är att se hur fantastiskt duktiga ni är på IG att slå in paket, och det är inte utan att man blir lite avis. Riktigt kul att se, och mitt nästa projekt är att skapa etiketter till alla dessa klappar, vem var vems nu då? 

 

 

Kram. 

 

Jag skriver hela dagarna på den där förbaskade C-uppsatsen, och jag börjar så smått få lite struktur på det hela. Puh för det är inte mer än 3,5 vecka innan jag är klar! Förstår ni, färdigutbildad sociolog.... lite overkligt för mig än så länge. När jag inte sitter stirrande framför uppsatsen har jag inget som helst sug efter att sitta vid datorn, i stället har jag pysslat långt in på kvällarna med både det ena och andra. Hemsidan beräknas få ett nytt utseende nästa helg, nya saker ska lanseras, erbjudanderna ska plockas bort, för er som funderar på att slå till, gör det innan den 16/12. Lite nya saker har kommit in här hemma, bland annat hade mamma med sig en eldstad när hon var på besök i helgen. Tack! Den passar fint här hemma, och mysfaktorn ökade verkligen.

 

 

 

 

Dessa dagar sitter jag med kanske den sista hemtentan som jag någonsin kommer att skriva, underlig men en oerhört skön känsla. Det var dags för en liten paus efter att jag i snart 6 timmar suttit insnurrad i boken qualiative inquiry and research design.  Det finns fantastisk många inredningssidor att klicka sig in på och många har troligen redan hittat in hos Alvhem men för er som inte har gjort det, gör det!

 

För er som inte har hört talas om Alvhem så är det en mäklarfirma med en egen inredningsbutik, en fantastisk idé eller hur? På deras hemsida går det att finna massvis med inspiration och hade jag bott lite närmare Göteborg hade jag säkerligen besökt deras butik flertalet gånger. 

 

Här kommer lite hall inspiration, så otroligt vackert! Bilderna är lånade från Alvhem.

 

 

Det smattrar på fönstret av regnet och i bland kommer det ett litet hårdare smatter och det visar sig vara ännu ett höstlöv som faller ner från trädet. Jag tänder så mycket ljus jag kan här hemma och kurar ner mig rejält i soffan och njuter av att jag idag har haft en "hemmaplugg" dag. Vilket innebar att inget tvingade mig ut i detta ruskväder. Trots att inget tvingade mig passade jag på att få träna ett pass och trotsade blåsten när jag cyklade till gymmet, och det gick långsamt framåt. 

 

Förra veckan gjorde jag en beställning på trollhassel från blomsterbutiken här i vårat lilla centrum, och det ringde idag och meddelade att de fått hem det jag sökte. Så nu har vi som så många andra vackra inredningshem trollhassel i hemmet. Tanken när jag gjorde beställningen var att jag ville ha det på vardagsrumsbordet, men insåg att det skulle bli allt för högt. I stället fick det en plats i hallen och jag  blev riktigt nöjd, det kändes som att gränsen mellan ute och inne suddas ut lite och den skapade en lite mer välkomnande känsla i hallen. 

 

Ni som känner mig privat vet vilket brinnande intresse jag har för service. Min sambons öron blir ibland jätteröda av allt mitt babblande om service hit och service dit, och jag kan nog inte räkna de gånger som jag vänt på klacken i en butik när jag inte mötts av tillräckligt god service. I dag har jag varit på servicekurs, och ja det finns en liten inneboende dröm hos mig att jag i framtiden ska få hålla sådana kurser, men skillnad ska  vara att jag inte vill lära ut service, för i min filosofi är att service inte går att lära, utan service finns i vissa människor och i vissa människor saknas de.  Intressant att hålla en kurs då? Kurser är väl till för att lära sig kan man ju tycka...

 

Ja visst är det så, och det vore aningen meningslöst att stå och lyssna på mig i timmar utan att få någon lärdom av det.  Men jag vill att service ska uppmärksammas, för det får varenda kotte som lyssnar att reflektera kring hur man själv är, och kanske kan man från botten av sitt hjärta ändra sitt sätt att bemöta kunder eller vilka det nu än kan vara så förtjänar service. Men att lära ut service efter vissa manualer, hälsningsfraser och så vidare går inte hem hos mig. För nog skulle man om man slet riktigt hårt även kunde få en hund att se glad ut och säga hej, men ett hej med en genuin känsla av service går inte att lära, det kommer innefrån. 

 

Även om det nu "snackas" om service på varenda kickoff, medarbetarmöte, kurs, budgetredovisning, arbetsintervju och nästan varje sammanträff, så är det nästan aldrig man möts av en förstaklassig service, jag menar ett  w o w, vilken service!

 

På kursen idag fick vi ta del av lite w o w händelser som var så härliga att jag vara  var tvungen att dela med mig. 

 

Visst är det härliga berättelser, och ibland kan endast en liten tanke betyda så mycket. Nu tänker jag avsluta den här dagen med att krypa upp i soffan tillsammans med sambon och se hur han haft det idag. 

 

Kram.