Jag vill bli mamma
Nej nu börjar det här bli riktigt trist. Det här att vänta på sitt efterlängtade barn dag ut och dag in. Antagligen började jag som orutinerad förstföderska vänta på knytet för tidigt. Det kändes ju så nära, men helt plöstligt sitter jag nu med känslan av att jag aldrig tror att hon ska komma ut. Dygnets 24 timmar har förvandlas till 1440 långa minuter. Jag tittar på min nya klocka på armen och intalar mig själv att den måste ha slutat fungerat.Typiskt för en sådan dyr klocka hinner jag tänka innan jag beger mig ut i köket och inser att klockan på micron också måste slutat fungera. Det är ju typiskt att allt ska gå sönder just nu, när jag vill lägga pengar på söta bebiskläder och söta mjukisdjur. Men nej ingenting har gått sönder, inte det nya armbandsuret och heller inte micron det är bara det att dagarna går så enormt långsamt.
Jag slutade jobba för ungefär fyra veckor sedan. Då hade jag kommit till en punkt att jag inte orkade en ynka minut till. Jag var helt slut som butikschef och grät mig till söms på kvällarna för att jag inte orkade mer. Det kom en dag då jag beslutade mig för att tacka för mig och i stället bara vara hemma. Vid den tiden såg jag så mycket fram emot att få ligga i sängen hur länge jag ville utan att behöva lyfta ett finger. Det gjorde jag också i ungefär två veckor. Jag hann se hur det bruna aningen tråkiga trädet utanför mitt sovrumsfönster förvandlas till ett träd täckt med små gröna knoppar. För att sen fortfarande ligga kvar i sängen och se det blir helt grönt utanför mitt fönster.
Hur fint det än må vara är jag så förbaskat trött att titta ut på detta gröna skitträd. Jag vill titta på mitt barn. Mitt lilla knyte som jag nu burit på i 287 dagar.
Det har varit riktigt underbart att vara gravid och jag kan varmt rekommendera det. Det har varit mitt livs resa. Däremot är jag så enormt redo att lämna graviditen bakom mig och i stället bli mamma. Så nu mitt lilla barn är det dags för dig att komma ut till oss och alla andra underbara människor som är så nyfikna på att få möta dig.
Kram.
Galet spännande
Vi har passerat det magiska datumet 10 maj. Dagen vi fick tilldelas till oss den 13/12-2014 när vi var på det berömde rutinultraljudet. Sedan dess har det datumet haft en stor röd ring runt sig i min kalender. Vi har precis som de allra flesta gravida jag känner haft det datumet som slutdatum i gravidappen och i går stod det äntligen 100 %, 0 dagar kvar till barnafödande. Men vi har inte fått träffa vår tjej än, utan väntar och väntar.
Såklart försöker vi roa oss med saker, se på en och annan film, ytterligare en bok är utläst. Jag fortsätter att boa in mig, säljer saker på blocket (med snabb upphämtning), i går stod badrumsskåpet på schemat för en omgång ordning och struktur. Vad vi än roar oss med så trippar både jag och den blivande pappan lite på tå just nu. Hon kan ju banne mig bestämma sig för att titta ut när som nu och vända upp och ner på hela vår tillvaro. Det är ju galet spännande.
Kram.
Utförsäljning
I går var det allt annat än roligt att vara gravid. Tårarna sprutade högt och lågt, i bland samtidigt som jag skrattade. Jag sov bort nästintill hela dagen. Den dagen lämnar jag bakom mig fortare än kvickt och gläds åt att den här dagen hitills varit betydligt bättre. Detta trots att jag låg vaken ungefär fyra timmar i natt. Jag åt frukost före gryningen och läste i min bok när klockan var mitt i natten. Gravidhormonerna spelade mig ett rejält spratt denna natt.
Jag kände mig trots detta betydligt mycket piggare i dag än vad jag gjorde i går. Så på förmiddagen drog jag med mig svärmor på äventyr. Vi satt oss i bilen och åkte ut till Haninge för att gå på utförsäljning. Den här gången var det Livly som hade utförsäljning.
Brevid vårt kontor i Birger Jarlspassagen ligger det en fantastiskt liten Livly butik som jag tvingats passera nästintill dagligen under dessa nio månader som gravid. Jag har sneglat, drömt och önskat mig. Samtidigt som den där vettiga i mig (som ibland tittar fram) talat om för mig att lägga 300 kronor på en body i strl new born är fullkomliga dumheter. Den vettiga i mig har vunnit varje gång jag besökt den fina Livly butiken.
Däremot såg jag mina chanser i dag, 50 - 80 % utlovades och oj så mycket fint det fanns. Det var lagom med folk, inte alls så där hysteriskt som vissa utförsäljningar kan vara. Detta slutade med att jag stolt gick därifrån med en påse fylld med kläder i storleken new born och 1-3 månader för samma peng som jag antaligen bara hade fått två plagg i den där fina butiken i Birgers Jarlspassagen.
Jag kommer nog att behöva byta kläder på vårt knyte inte bara en, inte heller två eller tre gånger per dag för att jag ska hinna använda alla fina kläder som hon har. Sådan mor sådan dotter och det måste ju märkas att hon har en mamma som arbetar i klädbranschen. Fel vore det annars.
Trevlig helg önskar jag er, och jag önskar mig själv att vi blir med bebis innan den här helgen är slut.
Kram. ♥
boar och boar
Ja, det är vad jag gör om dagarna. Snart börjar dock alla mina dagliga projekt att ta slut. Det är underligt vad en graviditet kan framkalla hos en. Normalsätt brukar jag inte känna någon stress över överfyllda skåp, tvättkorgar som svämmar över, garderober som inte är färgsorterade. Nu däremot kommer det inte på frågan. Allt ska vara på sin plats, jämnt.
Jag tvättar. putsar fönster. dammar. sorterar bebiskläder. datumsorterar i kylskåpet. soppsortering har blivit viktigt. skrubbar lister. dammsuger tak. puffar kuddar. frostar av frysten. bakar inför kommande besök. viker om allt i garderoben. skänker kläder till behövande . planeterar om blommor och mycket, mycket mer.
Ni förstår att jag har ganska fullt upp dagarna?
Detta i kombination med att jag givetvis måste sova mitt på dagen, gå min dagliga promenad. Evenutellt säkert gråta en skvätt över hur mycket jag saknar mitt vanliga pigga jag. Lika ofta som jag bubblar över av glädje när jag åtminstone försöker förstå att vi när som kan få träffa knytet. Att det innebär en känslomässigt berg- och dalbana att vara gravid är bara förnamnet.
Största frågan är bara hur sjutton man kan välja att sortera allt från golv till tak när man är ledig, och skulle kunna ägna sig åt så mycket roligare saker. Men sortera är bland det bästa jag vet just nu.
Vi får se vad dagens projekt kommer innebära. Nu ser jag att regnvädret som var i morse börjar övergå till solsken. Så kanske att jag kommer spendera några timmar på balkongen.
Kram.
Gravidkilo
Jag är helt övertygad om att jag kommer sakna min kula på magen. Den känns just nu bara så självklart att den ska vara där. Känslan av att jag aldrig behövt känna mig ensam, för att jag ständigt blivit påmind om hennes små fötter och händer dag som natt kommer jag sakna. Även om hon antaligen kommer göra sig påmind minst lika ofta om inte ännu oftare när hon är ute.
Aldrig hade jag väl kunnat tro att jag skulle älska min mage så mycket som jag gör just nu. Jag fotograferar den ofta, med och utan filter och varje gång slås jag över hur vacker den är. Jag speglar mig morgon, kväll och mitt på dagen och fascineras över det ligger en bebis där inne. Ja, jag fick faktiskt den gravidmagen som jag alltid drömt om.
Som jag skrivit om här tidigare kämpade jag rejält med att gå ner i vikt. I januari 2014 hade jag gått ner 20 kilo och min målvikt på 66 kilo kunde jag njuta av i 8 månader, för sen började vikten komma tillbaka. Jag har alltid trott att den dagen jag blir gravid kommer jag bli den där stora gravida kvinnan som gått upp minst 30 kilo. Svälld överallt, vrister som mer påminner om en elefants svällda till bredden av vätska osv.
Men jag har haft tur, 13 kilo har jag gått upp, och jag är så förbaskat stolt över varje ynka kilo av dom. När man är gravid ska man givetvis inte tänka på sin viktuppgång, den kommer ju av värlens bästa anledning. Fast jag har dumt nog haft det i bakhuvudet, någon sorts rädsla över att behöva ställa mig på vågen och börja om, helt från början. Jag kan nu i vecka 40 konstatera att nej jag behöver inte börja om igen helt från början. Vågen visar inte 86,7 kilo trots att jag är så höggravid som man nästan kan bli.
Jag fick den där kulan som jag alltid dröm om, ni vet den där runda magen. Inte den spetsiga, snea (även om den ibland ser ut så) inte heller är jag uppsvälld av vätska i hela kroppen. Givetvis är jag lite mer vätskefylld, men jag känner mig inte uppblåst. Detta trots att jag ätit exakt det jag velat, och lite till. Så nej den här gången har jag inte varit duktig, utan jag har haft tur. Jag har gjort min viktkamp och det var inte meningen att jag skulle behöva ställas inför den igen, något jag är så tacksam för.
Kram.
Vårens vardag
Hej.
Det var verkligen länge sedan jag skrev här, nästan så länge sedan att jag hade glömt bort att bloggen existerade. Dock tycker jag att det är så förbaskat kul att gå tillbaka och läsa mina egna skrivna ord, ett sätt för mig att få drömma mig tillbaka bland mina egna minnen.
Nu är det vår. Jag är mammaledig och vi räknar dagar tills vårt lilla knyte ska komma ut till oss. Tiden bara rusar förbi. Jag har redan hunnit vara hemma i två veckor, i morgon går jag in i gravidetsvecka 40. Med andra ord veckan som innehåller dagen D. Spänningen är olidlig, längtan ännu värre. Känner små, små värkar och hoppas så att det ska dra i gång nu så vi får träffa den lilla som vi väntat på så länge, och vips så är värkarna borta och boken " Att bli mamma" konstaterar förvärkar (någonting man kan ha på tok för länge enligt min mening).
Mina dagar just nu består inte av så väldigt mycket spännande utflykter och aktiviteter. Jag läser böcker i en helt ny utsträckning, sover mitt på dagen i bland faktiskt både på förmiddagen och eftermiddagen. Går lugna promenader och försöker ta varje dag lite som den kommer.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte trivs med att vara hemma. Att få strosa runt i vår lägenhet ordna med dom små projekten som jag så länge skulle vilja ha haft tid att ordna med. Eller känslan av att lägenheten de senaste två veckorna varit väldigt städad. Det känns lyxigt att få bo i den här lägenheten just nu, och att slippa bo i en lägenhet som speglar en stressig vardag. När jag under stora delar av dagarna bara ligger och tittar på min mage och dom små fötterna och händerna som bökar där inne slås jag av känslan av att vara rik på tid. Det är en riktigt härlig känsla som jag önskar att alltid få behålla inom mig.
Kram.
