Nu har vi vinkat
Ja nu är detta ingenting som ligger framför oss längre, utan nu befinner vi oss mitt i det. Att säga hejdå på Arlanda var en av det jobbigaste, och underligaste känslor som jag någonsin har upplevt. Ni som känner mig vet att jag sällan har långt till tårar vad saken än gäller, sorliga som lyckliga. Självklart kunde jag inte helt hålla mig från tårar när vi kramades hårdare än aldrig förr och bara hade sekundrar kvar innan vi inte skulle ses fören om 140 dagar. Jag hade dock inget "panikgråt" som jag i bland kan få, vilket jag är stolt över. Underligt var det, och jag tänker inte göra ett försök att beskriva känslan. Ni som varit med om det, vet vad jag pratar om ni andra får göra er egen tolkning på hur det var.
Hela den här situationen har inburit mängder av olika känslor inom mig. En känsla av spänning, oro, ångest, panik, glädje, lycka, saknad, längtan... ja det finns fler känslor jag skulle kunna nämna. Det har varit så mycket känslor att jag inte kan sätta ord på hur detta faktiskt känns. Ett serisöt försök vore kanske omtumlande. Saker jag trodde skulle vara jobbiga så här i starten har visat sig vara lätta, medan saker jag aldrig tidigare reflekterat över är jobbiga. Med detta har jag kanske lärt mig att det inte är någon idé att spekulera så mycket i förväg, det är omöjligt att veta hur det kommer bli.
Jag känner mig stark, vi pratar flera gånger om dagen utan att gråta. Samtalen har blivit en av dagens höjdpunkter, och det är så otroligt roligt att höra om allt han har gjort (redan), alla hans planer. Vill ni också följa honom kan ni göra det på hans blogg.
Nu är det som det är, han kommer vara i Kina fram till 15 juli. Nu gäller det bara att göra det bästa av situationen. Det går inte många minuter innan han dyker upp i tanken, men det är en positiv tanke. Känslan av att vi ska klara detta är starkare än någonsin, vips så är han hemma igen, eller hur?
Jag älskar dig!
Nu tänkte jag slappa lite i soffan innan det är dags för mig att bege på spinning med svärmor. Hoppas allt är bra med er så hörs vi snart igen.
Kram.
Bonne Femme
Vardagslyx är att ha ett bageri/konditori bara ett stenkast från sitt hus. Jag har besökt det en gång tidigare, vilket var en söndag och vi var sugna på nybakat bröd till frukosten. Men idag kändes det som ett ypperligt tillfälle för ett besök på Bonne Femme. De är ju trots allt fettisdagen idag och då är alla magar värda en semla.
Jag gick en liten promenad innan jag gick in och möttes av alla fantastiska dofter från nybakad bröd och andra bakverk. Vilket väder, och är det så att det är redan är påväg att bli vår? Det vore så fall underbart. Jag hoppas på att det fina vädret ska hålla i sig i helgen också, så kanske solens strålar kan ge mig lite stryka. För tillfället känns det lite som om jag befinner mig i en känslomässig berg- och dalbana som jag tappat kontrollen över. Nu försöker jag bara hitta fokus igen, och ta fram lite jävlar anamma i mig själv och vara fast besluten om att sluta gråta. Så fort tårkanaler börjar fyllas gäller det att sysselsätta sig. Jag tror att sysselsättning kommer vara a och o för att detta ska fungera. Jag kommer s a k n a mitt hjärta så obeskrivlitgt mycket.
Trevlig dag!
Kram.
Helgen...
Nu har helgens besök åkt hem, och inte utan att det bli lite tomt här hemma. Fredagens middag blev lyckad, tallrikarna var tomma och det säger väll nästan allt. Svärföräldrarna smög över till sig efter melodifestivalen, medan vi andra satt uppe in på småtimmarna och pratade om allt mellan himmel och jord, spelade spel och bara umgicks. Vi vaknade upp till ett enormt diskberg i morse, men också mängder av fina tulpaner som gästerna hade tagit med sig. TACK, vad jag gillar tulpaner!
Idag åkte vi ner på stan, gick runt lite på Östermalm och jag fick chansen att gå in på Rituals. Efter att ha fått lite privatservice där inne, då en kvinna i personalen peelat mina händer och smörjt in dem med detoxlera och handkräm blev jag frälst. Vilket resulterade i att jag stolt spatserade hem med ytterligare två burkar till badrumsskået.
På eftermiddagen blev det besök nummer två till Solna den här veckan. Det är alltid lika mysigt och så där kärleksfullt välkommande att komma hem till Davids mormor och morfar. Vi drack lite kaffe och passade på att umgås innan David vinkade hejdå till dem nu och får inte träffa dom fören i sommar. En liten konstig känsla att det t.o.m. knöt sig i min mage. 5 dagar kvar...
Detta gör att jag nu tänker stänga av datorn och krypa upp i famnen hos min prins och ladda med kramar
Trevlig kväll.
Kram.
Fredagsmys
Ännu en härlig fredag har passerat. En liten fredagstradition har blivit att gå över till svärföräldrarna på middag på kvällskvisten. Ett fantastiskt tillskott till våra fredagskvällar. Jag har en svärmor och en svärfar men en stor känsla för matlagning och mina favoriträtter finns i deras kokbok garanterat. Det är väl från dem som även min sambo fått en fantastisk talang i matlagning, vilket han ska få bevisa ikväll då det ska lagas middag i vårat kök till Davids bror med flickvän samt svärföräldrarna. Jag tror det kommer bli en fantastiskt trevlig kväll.
När jag var påväg att krypa ner i sängen igår, hörde en kompis från Norge av sig till mig och frågade om jag hade lust att gå på konsert en fredag i mars. JA, JA, JA så förbaskat roligt. Så den 9 mars kommer vi befinna oss i kulturhuset i Stockholm och lyssna på Tyler Ward. Kanske är det just det här positiva, som min tid som särbo, skulle ge med sig, att det ska finnas en betyande mer spontanitet hos mig. Jag är kanske inte den mest spontana av mig, även jag önskar få mig en släng av det ibland så är jag rätt ordnat och att saker ska bli som planerat osv.. (rätt tråkig) kanske. Men kanske kommer ni få se en ny spontan Sara?
Nu ska vi städa i ordning lite här, köra lite grovsoppor till återvinningen, ja visst lät det roligt...
Sen ska vi på shoppingrunda, David behöver lite saker med sig till Kina och jag behöver då också någonting i sympatishopping.
Hoppas ni får en trevlig lördag, och jag antar att en stor del av bloggvärlden i dag sitter lite på spänn över att få se Björn Ranelid i Melodifestivalen, eftersom han var en av gästerna på Emmas bloggevent som ser ut att ha blivit en riktig fullträff.
Bilderna på det här inlägget kommer från boken Fredagsmys skriven av Emma Hamberg & Anette Rosvall. En fantastisk bok, såg att den finns på REA nu, slå till och fortsätt faccineras.
Kram.
Prickiga byxor
Tittar på klockan och håller nästan på att sätta i halsen av förvåning, har jag Sara Stener lyckats hålla mig i mina rosa prickiga pyjamasbyxor tills klockan 14? Detta hör långt ifrån vanligheten om man säger så, en vanlig dag skulle jag antagligen redan ha varit på en föreläsning, tränat och nu befinna mig på jobbet. Men nej så är det inte idag jag har endast stigit upp och suttit i soffan och skrivit på hemtentan, rätt skönt faktiskt. Trots att jag idag har haft en känsla liknande som om jag vore sjuk, och jag tror att dessa läckra rosa brallor har haft en stor påverkan på det. För det är faktiskt bara dagar som jag är sjuk som jag tillåter mig att springa omkring så där ofräsch att det vore en fullständig katastrof om grannen skulle ringa på dörren.
Nu tänker jag dra några varv med dammsugaren och sen ta och svira om lite. Jag och David ska nämligen hem till hans morföräldrar på lite middag ikväll innan jag ska iväg på personalmöte. Det skulle kännas lite fel att kliva in på båda dessa tillställningar med min nuvarande outfit. Övrigt såg jag att kakhusets hade börjat skriva igen, en blogg som låg bland mina favoriter för något år sedan, och gör kanske fortfarande. Vem vill i n t e bo i Aussie, jag skulle inte säga nej för att bo där en tid innan vi två ska bli tre, eller kanske fyra...
Ha en fantastisk torsdag!
Kram.
När allt lugnat ner sig
Nu pustar jag ut! Känslan som jag har är lite som att komma upp till ovan igen efter att simmat omkring under ytan nästan lite för länge för att det skulle kännas behagligt. Så nu är jag uppe och andas en stund för att snart dyka ner igen och ta tag i en hemtenta. Det är lite underligt det där, hur man som student lever i perioder, det är alltid före och efter, aldrig nu. Idag tänker jag trots att tentan delades ut igår ta det lite i mitt eget tempo, strosa runt hemma i ett par urtvättade mjukisbyxor, dricka oförskämt mycket kaffe och inte låta stressen och kraven träffa mig ett minsta. Jag känner att jag verkligen är i behov av lugn och egentid, är det inte så att man måste lyssna på sin egen kropp för att orka prestera?
Foto: Lånat
Det har nog inte undangått någon att det var alla hjärtans dag igår. Vi hade inga direkt kärleksplaner planerade, men när jag kom hem hade min kärlek köpt med sig mat hem, tre röda rosor och en handgjort armband som jag fullkomligt älskar. Lite kan göra mycket! Hoppas att ni läsare fick er en riktigt hjärtlig dag, och uppmärksammade det som står er närmast om hjärtat lite extra.
Nu är det 9 dagar kvar tills mitt hjärta flyttar... Det sorgsna känslorna har på något sätt börjat lägga sig, tårarna är betydligt mindre, kramarna betydligt fler, de fina orden som vi säger till varandra dagligen kan nog snart bilda ett eget litet lexikon, och tanken om att han om 140 dagar är hemma igen är så underbar att det bara kittlar i magen. Jag l ä n g t a r redan så otroligt mycket efter datumet då jag återigen är i hans underbart trygga famn.
Låt detta bara gå fort.
Hoppas ni får en bra onsdag! Tack för att ni fortsätter att titta in här trots att inte inläggen inte blivit så väldigt många den senaste tiden.
Kram.
Att låta fingrarna skriva...
Hej!
Den här veckan har varit väldigt stressig för mig, men jag saknar vardagstiden då jag får chansen drömma mig bort och bara låta fingarna skriva några rader att dela med mig av. Jag hoppas att det ska bli några rader i morgon. Men nu tänker jag krypa ner i sängen i nybäddade lakan och bara njuta av att jag faktiskt är ledig i morgon också. Kanske ska jag drömma om att engång också få en sådan fantastisk sänggavel, jag har iaf ett hemlig drivveds ställe långt upp i det Norrländska skogarna.
Godnatt
Foto: Lånat här
Favoriten
Efter en förmiddag i skolan, och lunch med några vänner begav mig på jakt efter ett par nya skor och eventuellt en vinterjacka. Jag hade fullkomligt missat rean, och hade också missat allt vad vinterjacka heter. Så det blir att traska runt i den gamla tills vårjackorna kan plockas fram, och skor hittade jag ingeting som föll mig i smaken. Tråkigt men billigt! Gick i stället och köpte mig en inredningstidning som jag nu på eftermiddagen suttit och bläddrat i, och fann min favorit färg. Svärmor som var över på en kaffe nästintill bestämde sig för att måla om sitt stora skåp till den här turkosblåa färgen. Så vackert.
Idag har det varit lite jobbigt, många tårar har runnit ner för mina kinder, och jag vill inte göra annat än att prata och träffa David som är i Västerås och jobbar. Snart beger han sig till Kina i 130 dagar, och allt jag kan önska är att dessa dagar kommer gå fort. Jag vet att det jag inte ska gråta i förväg, men lingonveckans hormoner spökar med mig. Jag får ta mig i kragen och bita ihop vi har ju nästan en månad kvar innan jag vinkar till han på Arlanda.
Bilderna är lånade från tidningen Tove Älskade hem. Nu måste jag verkligen ta tag i lite städning här hemma innan jag ska på bodybalance med svärmor.
Hoppas ni får en trevlig onsdag.
Kram.
