härligthemma
Det finns ju en hel värld av vackra och inspirerande bloggar. Idag fick jag en till favorit, efter ett tips från min Faster. Bloggen Härligthemma kommer jag med all säkerhet besöka igen. Min egentid består ofta av att jag sitter och klickar mig runt på olika bloggar, inspireras och facineras över andra människors kreaktivitet och skapanden.
Den här vackra bilden lånade jag från Madeleine som skriver på bloggen härligt hemma. Och jag tror att det är fler än jag som kommer besöka den här bloggen för att vila ögonen på någonting vackert efter att ni sätt det här.
Men inte nog med att jag fick en till blogg att besöka till morgonkaffet, så är det faktiskt min faster som gjort dessa vackra bakverk som så fint fastnade på bild. Är det någon man vill bli bjuden på fika hos så är det hos min Faster.
Idag har jag spenderat en stor del av dagen i sängen i mörker, efter att migränen fångade mig efter dagens föreläsning. Vilket inte alls kändes roligt, när solen sken så fint utanför och jag hade tänkt mig en lång promenad, ett spinningpass på kvällen, samt laga lite matlådor till veckan. Nu sitter jag istället här, huvudvärken har börjat släppa, men fortfarande utan någon promenad i benen, och med ett avbokat spinningpass. Så kan det gå och jag hoppas på att jag känner mig pigg som en nötkärna i morgon, då det är ännu mer saker inplanerat.
Kram.
Blues och frukost på sängen
Hej!
Hoppas ni haft en trevlig helg. Det har blivit lite skrivande några dagar, haft fullt upp och inte haft tid att fotografera någonting eller haft tid att tänka på något att dela med mig av. På söndagar brukar det dock så här på kvällskvisten alltid finnas lite tid för skrivande och fotoredigering. Svärfar fyllde år igår, vilket firades med fantastisk mat hemma hos svärföräldrarna. Det bjöds på kycklingrulader med västerbottenost och salmiak panacotta till dessert. Ni förstår nog att det smakade smaskens. Vi fick också en förfrågan att följa med till St:Clara, som är en Bluesbar här i Gamla Stan. Ett ställe som svärföräldrnas fullkomligt älskar. Vi drog ner åldersnittet rejält jag och min sambo, men förbaskat trevligt hade vi. Många musikaliska människor samlade på ett och samma ställe, som i tur och ordning turades om att dra några ackord.
Det blev en sen kväll, fylld med skratt och trevligt sällskap. Detta ledde till att jag som inte är någon kvällsmänniska och vanligvis knoppar in i soffan runt 22 på kvällarna, var väldigt trött i morse. Någonting min sambo skötte väldigt bra, då han steg upp tyst och en stund senare dök upp med en frukost på sängen. Jag fullkomligt älskar frukost, och att få äta den helt nyvaken i sängen är nästintill oslagbart.
Övrigt har dagen bara handlat om att vila upp sig inför den kommande veckan, gjort klart några uppgifter som ska lämnas in i morgon, promenerat i det fina vädret, handlat, tvättat och söndagsfikat. Sambon var och köpte sig en ny dator idag och det är ju inte utan jag blir lite avundsjuk. Nu tänker jag slappa lite i soffan innan det är dags att laga lite middag.
Kaffekopparna vi hade till söndagsfikan är också ett loppisfynd, 12 stycken muggar med fat för 70 kronor.
Ha en trevlig söndagskväll, så ses vi snart igen.
Kram.
På helt egna ben
Idag är det en månad kvar tills att jag blir en flickvän med distansförhållande, särbo, ja kalla det vad ni vill. Det är med andra ord en månad tills min fantastiskt modiga pojkvän ger sig ut på helt egenhand, till en helt främmande stad och ett rätt så främmandande land för att slutföra sina studier. Jag är så stolt över honom, att han ska göra det, och det är nästan så att jag får resfeber och börjar bli nervös själv, trots att jag ska stanna kvar här i det trygga vi har tillsammans här hemma. Men kanske är det inte så underligt för han är ju en väldigt stor del av mig, och jag känner ju med honom i alla andra situationer, sorgsna som lyckliga så varför skulle jag inte göra det även i detta.
Jag känner mig trots allt redo för att bo själv. Det är självklart lite blandade känslor, ibland gråter jag, i bland tycker jag det ska bli lite skönt(får man säga så). Samtidigt som det känns lite konstigt och aningen skrämmande, fast fortfarande är jag otroligt glad och stolt över min David. Jag vet inte om jag hade vågat själv...
Som många av mina vänner sagt, så kommer det komma mycket gott ur detta. Vi kommer båda få stå på helt egna ben, vilket jag tror är nyttigt för ett långvarigt förhållande. I bland är det som om man glömmer bort att vi som ett, trots allt består av två individer som också måste klara oss på egenhand. Fast helt skilda vägar ska vi ju självklart inte gå, vi kommer nog prata väldigt ofta. Vad mer spännande samtalen kommer bli, samtal där vi kommer berätta för varandra om alla nya upplevelser vi kommer få vara med om, snarare än samtal som handlar om att mjölken är slut. Vi kommer sakna varandra oerhört, som sagt han är ju trots allt en väldigt stor del av mig och mitt liv.
Kärlek för mig är när man låter sin partner förverkliga sina drömmar.
Kram
Refurn
Med mitt brinnande intresse för antika möbler, så var det med stor lycka jag fick ett tips om refurn. De är möblernas kretslopp, där deras affärsidé är att ta vara på gamla möbler, renovera och ge dom ett nytt liv. När vi flyttade in här i lägenheten i Stockholm, hade jag länge, länge gått och suktat efter en byrå som min svärmor hade i sin lägenhet. När flyttlasset gick stod den här i lägenheten så fin som en gåva från henne till oss, vilket jag än idag är väldigt tacksam för, min absoluta favorit möbel. Och i helgen hade jag sådan tur att jag hittade en litet sidbord i samma serie som byrån på refurn, som jag smitigt klickade hem för endast 185 kr. Jag är väldigt nöjd med resultatet.
När jag var lite yngre tyckte jag att loppisar var äckliga, det luktade skumt och jag var ständigt rädd för att få loppor. Idag tycker jag fortfarande att det luktar skumt, jag är fortfarande lite rädd för loppor men jag fullkomligt älskar att befinna mig bland bråte och prylar som folk har tröttnat på och säljer för en billig peng. Kanske är det så att loppisar fått en rejält uppsving och jag tagit efter "trenden" eller så är det något med åldern.
Så fort jag hade hittat mitt sidbord hade jag bestämt mig för att jag ville ha gamla böcker på den. Jag hade tänkt mig riktigt slitna böcker, inbudna i läder med guldkant. Ja ni ser ju själva, jag hittade exakt det jag tänkt mig, och inte nog med det så var de fina dikter från Dan Andersson. Dessa böcker köpte jag för 10 kr/styck, vilket jag kallar fynd!
Övrigt bjöd helgen på en fika med svärföräldrarna på Värmdö, en middag med några nära vänner och en lat söndag med filmmys, exakt så som en helg ska vara. Det är så roligt att se att ni är fler och fler som tittar in här, och lämnar fina kommentar och intressanta frågor, det uppskattas verkligen. Har även fått önskemål om skriva om livet i Stockholm, och självklart ska jag göra det, kommer så fort möjlighet ges.
Kram
Antagit utmaningen
När jag som vanligt varje dag klickar mig in på min absoluta favorit blogg, ingenvanligdag, så hittade jag en utmaning som jag tänkte göra ett serisöt försök att lyckas med. Den handlade om att leva i nuet, och visade sig vara en riktigt tuff utmaning. Några dagar har gått sedan den publicerades och jag har fortfarande inte riktigt klurat ut om jag någonsin, någongång lever fullt ut i nuet. Hur hemskt det än låter, så lever jag nog alltid lite på framtiden. Även om jag de senaste månaderna har upplevt känslan av att ta vara mer på dagen och stunderna som jag och min sambo har kvar tillsammans inte han åker och verkligen försökt vara hundra procent närvarande. Så slås jag ständigt om känslan över hur fantastiskt skönt det kommer vara när det här är över och han kommer hem och hur mycket jag längtar tills den dagen någongång i juli.
Jag är nog fruktansvärt dålig på att leva i nuet, viket jag säkerligen inte är ensam om. Det ska alltid hinnas med tusen saker på en och samma dag, och det är sällan jag tar mig tid till att bara vara, och vara just där jag befinner mig til fullo. Hur gör man då egentligen?
Mia Skäringer är en fantastisk bloggare och jag blev så tagen av hennes text som jag hittade på ytterligare en fantastiskt blogg, och känner så väl igen mig även om det inte är några barn som kallar så är det ständigt med rop från olika håll där man kan tänkas behövas"
" Jag plockar strumpor snabbare än ljusets hastighet".
små pappersremsor. Blöta vantar. StarWars-gubbar.Plåster.Gosedjur.Ruttna äpplen som ingen åt upp ur ryggsäcker. Ibland mögliga pannkakor i igenimmade plastlådor. Jag tar sakerna från rum till rum. Till skräpkorgar. Till garderober och hyllor. Och egentligen var jag bara på väg till toaletten. Medans jag torkar mig i ändan hinner jag byta en pappersrulle, kolla vilka schampoflaskor som är tomma,tänka på någon rolig replik och skruva på korken på barntandkrämen. Swisch. Swisch.
Jag gjorde jämt så förut, innan jag blev utbränd. Nu när jag torkar mig i ändan så torkar jag mig bara i ändan, inget annat!! Imorgon ska jag dra pappret sakta,sakta och riktigt känna hur jag faktiskt sitter och torkar mig.Imorgon ska jag tänka: och här sitter jag och bara torkar mig . Om ungarna ropar svarar jag: Mamma torkar sig. Hallelulja. Jag torkar mig, ingenting annat. Det ska jag fan lära mig. "
Känner ni också igen er? Senast igår kom jag på mig själv, med en stillastående tandborste i munnen, medan jag deodorantade mig med den ena handen och polerade handfatet med den andra. Ja detta kommer kräva träning, men helt klart värt ett försök. Jag går ju miste om så mycket, som känslan av att bara borsta tänderna.
Passion för Zink
Jag fullkomligt älskar zinkhus i alla dess former, och storlekar. Mina absoluta favoriter är från Walthers, trots det har jag ännu inte klickat hem något till vårat hushåll, även om jag varit nära ett flertal gånger. I julklapp av min kära Faster fick jag mitt första och enstaka zinkhus. Ett hus som jag placerat på hyllan inne i sovrummet, och när det är tänt så finns det inte mycket som slår att krypa ner under farmors stickade pläd med nya nummret av sköna hem.
Den effektiva dagen förändrades fort till att bli ineffektiv. Jag hittade på mängder med saker att göra istället för att gräva ner mig i litteraturen, varför blir det alltid så? Jag har besökt bloggar, fotograferat och redigerat, lagat mat och nu tänkte jag faktiskt gå över till en kompis och dricka lite te. Jag får ta tag i pluggandet i morgon med andra ord.
Får önska er en trevlig kväll.
Kram.
Att lyckas
Bilden är lånad från styleroom
Hej!
Idag har det för min del varit en väldigt effektiv dag. Jag har hunnit med en lektion i skolan, klippt mig och tränat och eftermiddagen har nyligen börjat. Nu väntar en stor kopp kaffe och en tid nergrävt i den nuvarande kursens litteratur. Idag tog jag steget och ställde mig på vågen i samband med träningen, och jag ville verklligen inte ha gått upp med förväntade mig det, med tanke på allt smaskigt som glidit ner under julen. Men häpnadsväckande nog så hade jag förlorat ytterligare 2 kilo i vikt, vilket lättnad.
Jag fick en fråga om hur jag hade lyckats gå ner mina 33 kg för ett par år sedan, och kort och gott så slutade jag banta utan istället förändrade jag hela min livsstil. Är man överviktig på det sättet som jag var, så är det något i det sättet du lever som gör att du hamnar där. Jag skyller inte på någon annan, utan det var bara jag som stoppade mängder av sötsaker i min mun varje dag. Det var ett beroende, vilket jag tror är viktigt att man förstår om man ska lyckas med en långsiktigt och förhoppningsvis permanent förändring av sin kroppsvikt. Jag tillhör de som anser att ett sockerberoende är lika hemskt som ett alkoholberoende, det går inte för en alkoholist att sätta sig på en bar utan att dricka alkohol, samma sak gäller det personer med sockerberoende det går inte att gå in på Ica utan att köpa sötsaker. Utan det jag vill säga med detta är att man måste undvika dessa fällor. För mig var det så att jag inte behövde besöka någon butik under tiden jag gick ner så mycket i vikt, det fanns ingen anledning för mig att gå dit, min aupair familj handlade min mat. Jag behövde inte längre jobba natt på Mcdondalds och frestas av att äta lite nattamat innan man åkte hem, jag hade ett nytt jobb där vi varje dag åt klockan 17. Jag kunde inte längre ta bilen dit jag ville för jag hade ingen bil, jag fick promenera. Jag hade inte längre något pressat schema, jag hade långtråkigt och började då träna bort den överflödiga tiden och mina 33 överflödiga kilon. Jag hade inte allt lika tillgängligt längre som tidigare.
Detta är långt ifrån möjligt för alla vilket jag är fullt medveten om, men det var dessa förändringar som gjorde det möjligt för mig. Jag kände inte under hela tiden som jag förlorade i vikt att jag ansträngde mig för att göra det, jag hade inga mål om att gå ner i vikt, utan jag mådde bara bra och gjorde det jag ville. Jag tror att för er som inte har möjligheten eller heller vill göra så trastiska förändringar som jag beslutade mig för, inte för att gå ner i vikt utan för att skapa mig nya erfarenheter, ändå måste ändra saker i eran livvstil. Börja med någonting du tycker är kul, börja promenera mer och njut av luften, börja veckohandla(bara en dag du frestas) och sluta kallade det för bantning, kalla det livsstils förändring.
Vet inte om detta var svar på din fråga, men det var självklart mängder av faktorer som gjorde att jag lyckades med den stora förändringen. Jag tror att det faktorer som behövs är väldigt individuellt lika individuellt som våra kroppar. Jag lämnade det gamla och in med mängder av nytt. Just nu är jag tillbaka i en fälla innehållande fredagsmys, och tunnelbanan för nära hemmet, ett pressat schema som gör att kosten inte är den bästa. Det som gör att jag lyckas gå ner nu är att jag bestämt mig, bara jag har besämt mig. Jag gör inte detta för någon anna än för mig själv, och jag vet att det inte är omöjligt jag har gjort det förr. Även nu försöker jag äta mindre portioner, promenera lite mer och föra in lite mer vardagsaktiviter i det liv jag lever nu. Jag hoppas att detta på något sätt kan hjälpa dig på vägen, även om det inte var några konkreta tips och råd. Tro på dig själv och låt inte siffrorna på vågen stressa dig. Jag kan berätta en sak, jag vägde mig inte fören jag hade gått ner 27 kilo, det var första gången jag ställde mig på vågen efter min livstilsförändring som då hade pågått i 8 månader. Stort lycka till och kom ihåg skönheten finns på insidan.
Kram
Kärleken för Paris
Att resa utan några som helst förväntningar, är enligt mig det absolut bästa. Jag hade inte förväntat mig något speciellt om Paris, hade hört lite delade meningar om staden och allt jag såg fram emot var att få vara hundra procent ledig. Men oj vad den staden imponerade på mig. Allt från stadens mat, människor, shopping, artiketur, jag faktiskt allt var helt fantastiskt. För er som inte varit i Paris så är det bara att packa väskorna, den staden måste enligt mig besökas. Jag kan med all säkerhet säga att jag inte åkt dit för sista gången.
Eftersom jag fått nytt jobb, och schemat därmed är rätt så pressat, blev det endast två nätter i Paris. Vilket gjorde att vi såg till att ta vara på tiden väl, samtidigt som vi inte alls stressade runt för att se "allt" staden hade att erbjuda. Vi gjorde det som föll oss in, vilket resulterade att vi såg endel av turistattraktionerna i ett lugnt tempo. Hotellet vi spenderade våra nätter, var inrett i väldigt genomtänkt fransk lantlig stil, och jag fullkomligt älskade hotellet och dess inredning. Det var inte bara en sak jag hade kunnat tänka mig ha här hemma i lägenheten. Fantastisk service vilket är det viktigaste för att jag ska trivas.
Vi landade vid lunchtid i fredags, och våren slog emot oss. Solen värmde och franskmännen var betydligt mer lättklädda än vi. Vi passade på att sätta oss på en uteservering och njuta av en riktig fransk baugette. I fredags besökte vi även Notre Dame, där jag tände ljus för min saknade Gammel-mormor, och på kvällen besökte Sacre coeur och njöt av en fantastiskt utsikt över Paris i kvällssken. Vi unnade oss tre-rätters middag båda kvällarna vi hade i Paris, och jag fick därmed chansen att smaka både på sniglar, löksoppa och creme brulee, tre franska delikateser.
Lördagen fylldes av ännu mer fantastiska byggnader och kärlek till Paris. Vi besökte triumpfbågen, och promenderade längst hela champs elysees, och ner till louvren, ett riktigt vackert promenadsstråk. Efter ett tips från en vän som tillbringat en tid i Paris åkte vi till judiska kvarteren vid St:Paul, något som skulle motsvara Stockholms Söder. Ni som har läst min blogg en stund har nog inte missat min förkärlek till Södermalm, och dessa två områden påminde mycket om varandra, och är väldigt tacksam för det tipset.
Nej, men det är väl klart att jag inte missade Eiffeltornet. David som besökt Paris tidigare var fullt beslutsam om att detta skulle ses kvällstid, och jag förstår honom. Mäktigt, är ett riktigt passande ord för den synen. Vi pussades som alla andra under tornet och facinerades över denna ståtliga järnbyggnad. Vi tog också en romantiskt tur på floden seine, det var romantik vi var ute efter och då var det enligt svärfar ett måste att ta en båttur på floden, han som tidigare gjort det med några kollegor men trots det kände lite romantik i luften.
Sammanfattningsvis vilket ni kanske förstår så har vi haft det underbart. Jag kände att vi behövde det här, få rå om varandra ordentligt nu när det så smått börjar närma sig perioden då vi ska leva som särbos. Hoppas inlägget inspererar er till att åka till Paris, för som sagt enligt mig är det helt klart värt det. Vi tog även lite bilder från en marknad som vi sprang på med otroliga möbler som jag får skriva om vid ett annat tillfälle. Jag skulle kunna skriva om dessa två dagar i timmar, men får nog ge mig här.
Kram.
Paris
Hej!
Nu har jag sedan en tid tillbaka fått lust att titta in här igen och skriva några rader. 2011 har vi lämnat bakom oss och istället gått in på 2012, ett år som kommer innebära en heldel förändring för mig och min sambo, men också ett år som kommer innehålla nya erfarenheter och mängder med utmaningar som jag känner mig otroligt motiverad inför.
Det har hänt lite spännande och roliga saker sedan sist, ni som känner mig per personligen vet troligen om det mesta, men för er lite mer anonyma läser kan jag bland annat berätta att jag fått ett nytt jobb, vilket känns så förbaskat roligt. Jag har nämligen fått jobb på SAND herr i NK (Nordiska Kompaniet), och jag trivs som en fisk i vattnet. Jag har fått reda på att en person som står mig nära ska få uppleva sin flickdröm (att gifta sig), jag är klar med ekonomi delen på mitt program vilket också känns som en otrolig lättnad. Detta var en liten kort sammanfattning av de senaste guldkornen i min vardag.
Alldeles nu sitter jag och funderar över hur underlig känslan kan vara när man för mindre en ett dygn sedan befann sig i Paris och att man nu sitter hemma i sin egen lägenhet, så långt borta men ändå så nära hem. Ja det är faktiskt så att jag tillbringande min helg i Paris, och det finns inte nog för att berätta hur fantastiskt jag och min kära har haft det. Vi bestämde oss redan innan jul att hoppa över julklapparna till varandra innehållande någon tröja eller smycken som det tidigare åren, utan vi valde istället att göra någonting tillsammans som julklapp år 2011. Vilket resulterade i denna helg. Vi har bara tagit det lugn, gjort vad som kändes rätt för stunden, ätit mängder av god mat, kollat på otroligt arkitektur, promenerat hand i hand och njutit väldigt mycket av den här helgen.
Tänkte att jag någon dag den här veckan ska försöka skriva lite mer om resan till Paris, men att jag får avsluta det här inlägget med en bild som sambon tog när vi besökte en antikmarknad i närheten av vårat hotell under helgen. En marknad som gjorde att inredningsinspirationen vaknade och att längtan efter ett hus blev allt starkare.
Jag vill också tacka er för att ni fortsatt titta in här trots att jag lyst med min frånvaro lite längre än vad jag planerat. Men nu är utseendet fixat på sidan och viljan att skriva är tillbaka, så ett inlägg om Paris är att vänta.
Kram.
