Lite mer fyrkantig
Sedan jag skrev sist har vår lilla Ella blivit lite mer fyrkantig. Det visade sig nämligen att hon hade oturen att drabbas av samma höftfel som jag föddes med, dvs en underutvecklad höftkula. Detta gör att vi måste ha vår lilla tjej i en så kallas von rosenskena i sex veckor och därefter i en frejkabyxa ytterligare sex veckor. Därefter är det med största sannolikhet bra med henne höft och den har hunnit mogna till sig.
Detta kom så klart som en omtumlande nyhet för oss, ingenting blev riktigt som jag hade tänkt mig. Jag skulle ju ha en mjuk, rund bebis och helt plötsligt fick jag en stel bebis som påminner lite mer om en fyrkant. Läkarna hade på alla kontrollerar man har,inte lyckats känna något höftfel på Ella, men eftersom att jag hade höftfel och denna problematik är ärftlig så har man som rutin att man gör ett UL. Någonting jag är väldigt glad över, eftersom att vi antagligen inte upptäckt detta höftfel fören senare i hennes liv då behandlingen är betydligt svårare och mer omfattande.
Så nu ligger vår lilla tjej i en så kallad Von Rosensken. De första dagarna som Ella hade denna skena var otroligt jobbiga, jag grät och jag grät. Allt jag såg när jag tittade på min fina tjej var den där gula gummiställningen som omfamnade henne. Nu 11 dagar senare känns Rosenskenan väldigt naturlig och självklar.
Visst är det lite mer komplicerat att byta blöja, kläderna i strl 50 passar inte längre, och det är såklart inte alls kul att hon tvingas ha den. Fast nu vet ju vi att det gör gott för henne och det får vara värt allt.
Man vill ju inte att det ska vara något fel på ens nyfödda bebis, inte ens en liten sne öronsnibb. Som läkaren sa till mig är detta ingen sjukdom utan en lätt korrigering om det göra i tidig ålder. Fast trots detta kom det som en chock, men det hade kunnat vara så mycket värre. Vi har ju fått en frisk tjej som ler, jollrar och sprattlar för fullt med både armar och ben.
Antagligen är detta en av tusentals prövningar som jag kommer ställas inför som mamma. Oron för mitt barn kommer med största sannolikhet aldrig att försvinna. Men kärleken som jag får känna nu och den totala lyckan över att jag är mamma till min egna lilla prinsessa gör att jag kommer klara alla livets prövningar.
Kommentarer
Trackback
