Lyx i den lyxiga vardagen
När jag trodde att jag inte kunde få det så mycket bättre. En stor takterass för mig själv, 27 grader strålande sol, och i ett helt nytt land med så mycket att upptäcka. Bestämde vi oss för lite extra lyx, vi tog en spontanare till Thailand och närmare sagt Phuket. Vi bokade biljetter två dagar innan avresa sen bar det av mot massor av sol, bad och fantastisk mat i 6 underbara dagar.
Stränder som det omöjligt går att titta sig mätt på, så varmt i vattnet att det knappt svalkade och inte ett moln på himlen. Vi var i paradiset.
Vi gjorde nästintill ingenting under våra dagar i Thailand. Vi låg till största del i skuggan med en bra bok. Jag slukades fast i Martin Schibbye och Johan Perssons bok 438 dagar. En mycket läsvärd bok som åskådligör diktaturen genom en berättelse som man knappt kan tro utspelat sig.
Vi hade inte bokat något boende innan vi reste till Phuket utan bestämde oss för att ordna detta på plats. Efter lite letande fastnade vi båda för detta fyrstjärninga hotell. Det fanns ingenting att klaga på utan var alldelses utmärkt för oss.
Den här resan erbjöd exakt det som vi önskade oss, några dagar i paradiset. Det kunde dock inte undgå oss att flera gånger under resa tänka på vad det som nu var ett paradis för oss för några år sedan förvanlades till ett rent helvete för så många människor. Jag pratar givetvis om Tsunamin som sköljde över Phuket. Det var som att jag hade en stor sten i hjärtat och tårar i ögongloben när vi varje dag passerade Phuket´s sjukhus för att promenera ner till stranden. Eller när vi en kväll promenerade till solnedgången nere vid havskanten vid Patong Beach.
Tankarna gick till er drabbade flera gånger under resa och jag är övertygad om att varje gång vi kommer tänka på den här resan kommer tsunamin´s offer vara någonting vi ägnar tankar åt. Trots så många år efter var det verkligen fortfarande påtagligt med all rätt, det var en världskatastrof vi aldrig ska glömma.
Nu är vi tillbaka i Taipei igen, och jag kan knappt tro det men snart är det 1 månad sedan jag lämnade Sverige. Tiden går lite väl fort nu va?
Vi hörs snart igen.
Kram.
Kommentarer
Trackback
