Tre stycken bildskildringar
Visst är det härligt med förändringar? Ah iaf de förändringar som man har kontroll över och gör på eget bevåg. Jag har länge velat göra om utseendet på bloggen, inte för att det kanske var något fel på det gamla utan mest för att förändringar förnöjer.
Nu passade det alldeles utmärkt när jag legat i sängen flera dagar med feber och inte orkat gjort mer en att titta på program efter program bläddrat i inredningstidning efter inredningstidning och filurat på hur bloggens utseende skulle se ut, här är resultatet!
Att jag ville ha tre stycken bilder visste jag ganska tidigt, vilka hade jag ingen aning om tills jag började gå igenom telefonen. Då föll det sig ganska självklart att det var just dessa bilder som skulle smycka bloggen en tid framöver. Bilden ovanför är från vårat vardagsrum, kanske enligt mig hemmets favoritplats och favoritmöbler.
Den gamla snickarlådan som min morfars farfar gjorde är hemmets lilla guldklimp. Inte en dag har jag vaknat och tänkt att jag skulle vilja byta vårat vardagsrumsbord. Nej det är så rätt, så personlig, så genuint slitet och färgen är nog den enda färg som jag kan tycka om så där från botten av mitt hjärta. (annars har jag ju väldigt svårt med färg). Kanske ska jag göra ett helt inlägg och rejäl bildkavalkad om den här snickerilådan, så kanske ni förstår vad jag pratar om.
Den andra bilden jag valde blev på mina fötter som är tagen på en gammal brygga någonstans. Kan inte helt minnas vart bilden är tagen, möjligen att det skulle kunna vara i svärföräldarnas sommarstuga. Den här bilden känns också väldigt mycket jag. Främst kanske för att jag aldrig vill ha strumpor på mig. Redan när jag var litet barn hade mina föräldrar ett ständig sjå med att få mig att behålla sockorna på. Nu i vuxen ålder kan man nästan alltid hitta gårddagens strumpor inknölade mellan soffkuddarna, det är ju så härligt att vara barfota.
Den här bilden kanske inte kändes lika självklar som de övriga två bilderna, däremot så har det här med gammalt och slitet alltid legat mig varmt om hjärtat. Vi har haft några rangliga nästan obrukbara pinnstolar hemma hos oss på tok för länge bara för att jag inte helt ville släppa taget om dom. Kläderna som hänger på stolen har också varit två av mina favoritplagg, en stickad ulltröja och en par tajta svarta jeans kan nästan aldrig bli fel och detta får väl på något sätt symoblisera min klädstil. Möjligen att det skulle ha stått ett par vita converse på kanten av stolen också. En liten hemlis förra året gjorde jag av med hela 10 par converce, kanske inte helt normalt, dessutom var alla vita..
Nu ska jag se om jag kan peta i mig lite lunch, ungspannkaka hade varit smarrigt, undra om jag kan övertala sambons som menar på att detta inte är lunch utan en tråkig dessert.
Trevlig fredag till er.
Kram.
Kommentarer
Trackback
