stenersblogg

Längtan efter en helt vanlig tisdag

Hej!

Jag trodde att jag skulle ha all tid i världen att ägna till denna blogg. Att behovet av att skriva skulle vara starkare nu än någon gång tidigare. Så har det inte varit. Jag har försökt sysselsätta mig på mängder av andra sätt, än framför datorn och tvn. Det tog tre kvällar efter att jag blev helt själv i lägenheten innan jag slog på tvn på kvällen. Känslan av "tvhäng" påminde mig för mycket om att jag nu inte har min älskling att hänga med. Jag började istället gå och lägga mig allt för tidigt på kvällarna, börjat läsa en bok innan jag somnar. Vardagskvällarna har jag tillbringat på SATS. Antagligen har jag varit där lite för mycket då jag har fruktansvärt ont i mitt knä för tillfället och i hälsporren, det brukar vara tecken för överansträgning. Jag har passat på att umgås med mina vänner betydligt mer nu än vad jag gjort på väldigt länge.

Bloggen har alltid funnits till för mig själv, att få ventilera mig och bara "kräkas" ut allt jag tänkt på mellan himmel och jord. Det har inte varit några speciellt djupa tankar, utan mer vardagliga funderingar och åsikter. Nu när jag känner så himla mycket, känner jag mig lite blockad. Det är så mycket olika känslor som har något inneboende krig hos mig att jag därför undvikit blogget lite för att jag inte riktigt vet om jag har lust eller kanske modet att bli så personlig till mängder av IP:adresser. Självfallet behöver jag inte skriva om detta, men det blir också lite svårt då mina tankar all min vakna tid befinner sig hos honom. Jag tror att jag mår bäst i att diskutera det allra djupaste tankarna tillsammans med honom själv, med mina närmaste vänner, svärmor och mamma <3. Så detta är anledningen till att jag inte skrivit så mycket och intensivt den senaste tiden. Om jag ska lyssna på alla omkring mig så kommer allt snart kännas lättare och att jag kommer få in mina egna vardagsrutiner som jag gör att tiden kommer gå fortare.

Det är lite underligt att man klagar på att det aldrig händer något i ens liv. Att vardagarna bara rullar på i samma vanliga tempo som tidgare. Att man är i skolan, kommer hem, lagar mat, tvättar, städar och diskar, ser på tv och går och lägger sig. Så har en tid sätt ut för mig som sambo och visst har jag klagat, bekymmrat mig. Suktat efter spänning och äventyr osv. Men just nu finns det ingenting jag saknar som mycket som en helt vanlig tisdag. Att få komma hem, promenar tillsammans till affären, äta lite falukorv i sällskap, att klaga på hur mycket tvätt han lagt i tvättkorgen, att dammtorka medan han dammsuger, och att bara få hänga framför tvn och stirra på femte säsongen av något program på tv4.  En positiv sak som detta redan givit mig, är att uppskatta vardagen, jag ska banne mig aldrig mer klaga på att äta falukorv och makaroner framför Bonde söker fru. Det är fantastiska stunder.

Hur som helst så kämpar vi på, på olika håll. Det går över förväntan även om det kanske just idag/kväll har varit en tuff dag.

Godnatt vänner!

Kram.

Mest av allt saknar jag ditt leende på morgonen. <3