Antagit utmaningen
När jag som vanligt varje dag klickar mig in på min absoluta favorit blogg, ingenvanligdag, så hittade jag en utmaning som jag tänkte göra ett serisöt försök att lyckas med. Den handlade om att leva i nuet, och visade sig vara en riktigt tuff utmaning. Några dagar har gått sedan den publicerades och jag har fortfarande inte riktigt klurat ut om jag någonsin, någongång lever fullt ut i nuet. Hur hemskt det än låter, så lever jag nog alltid lite på framtiden. Även om jag de senaste månaderna har upplevt känslan av att ta vara mer på dagen och stunderna som jag och min sambo har kvar tillsammans inte han åker och verkligen försökt vara hundra procent närvarande. Så slås jag ständigt om känslan över hur fantastiskt skönt det kommer vara när det här är över och han kommer hem och hur mycket jag längtar tills den dagen någongång i juli.
Jag är nog fruktansvärt dålig på att leva i nuet, viket jag säkerligen inte är ensam om. Det ska alltid hinnas med tusen saker på en och samma dag, och det är sällan jag tar mig tid till att bara vara, och vara just där jag befinner mig til fullo. Hur gör man då egentligen?
Mia Skäringer är en fantastisk bloggare och jag blev så tagen av hennes text som jag hittade på ytterligare en fantastiskt blogg, och känner så väl igen mig även om det inte är några barn som kallar så är det ständigt med rop från olika håll där man kan tänkas behövas"
" Jag plockar strumpor snabbare än ljusets hastighet".
små pappersremsor. Blöta vantar. StarWars-gubbar.Plåster.Gosedjur.Ruttna äpplen som ingen åt upp ur ryggsäcker. Ibland mögliga pannkakor i igenimmade plastlådor. Jag tar sakerna från rum till rum. Till skräpkorgar. Till garderober och hyllor. Och egentligen var jag bara på väg till toaletten. Medans jag torkar mig i ändan hinner jag byta en pappersrulle, kolla vilka schampoflaskor som är tomma,tänka på någon rolig replik och skruva på korken på barntandkrämen. Swisch. Swisch.
Jag gjorde jämt så förut, innan jag blev utbränd. Nu när jag torkar mig i ändan så torkar jag mig bara i ändan, inget annat!! Imorgon ska jag dra pappret sakta,sakta och riktigt känna hur jag faktiskt sitter och torkar mig.Imorgon ska jag tänka: och här sitter jag och bara torkar mig . Om ungarna ropar svarar jag: Mamma torkar sig. Hallelulja. Jag torkar mig, ingenting annat. Det ska jag fan lära mig. "
Känner ni också igen er? Senast igår kom jag på mig själv, med en stillastående tandborste i munnen, medan jag deodorantade mig med den ena handen och polerade handfatet med den andra. Ja detta kommer kräva träning, men helt klart värt ett försök. Jag går ju miste om så mycket, som känslan av att bara borsta tänderna.
Kommentarer
Trackback
