stenersblogg

Nu har vi vinkat

Ja nu är detta ingenting som ligger framför oss längre, utan nu befinner vi oss mitt i det. Att säga hejdå på Arlanda var en av det jobbigaste, och underligaste känslor som jag någonsin har upplevt. Ni som känner mig vet att jag sällan har långt till tårar vad saken än gäller, sorliga som lyckliga. Självklart kunde jag inte helt hålla mig från tårar när vi kramades hårdare än aldrig förr och bara hade sekundrar kvar innan vi inte skulle ses fören om 140 dagar. Jag hade dock inget "panikgråt" som jag i bland kan få, vilket jag är stolt över. Underligt var det, och jag tänker inte göra ett försök att beskriva känslan. Ni som varit med om det, vet vad jag pratar om ni andra får göra er egen tolkning på hur det var.

Hela den här situationen har inburit mängder av olika känslor inom mig. En känsla av spänning, oro, ångest, panik, glädje, lycka, saknad, längtan... ja det finns fler känslor jag skulle kunna nämna. Det har varit så mycket känslor att jag inte kan sätta ord på hur detta faktiskt känns. Ett serisöt försök vore kanske omtumlande. Saker jag trodde skulle vara jobbiga så här i starten har visat sig vara lätta, medan saker jag aldrig tidigare reflekterat över är jobbiga. Med detta har jag kanske lärt mig att det inte är någon idé att spekulera så mycket i förväg, det är omöjligt att veta hur det kommer bli.

Jag känner mig stark, vi pratar flera gånger om dagen utan att gråta. Samtalen har blivit en av dagens höjdpunkter, och det är så otroligt roligt att höra om allt han har gjort (redan), alla hans planer.  Vill ni också följa honom kan ni göra det på hans blogg.

Nu är det som det är, han kommer vara i Kina fram till 15 juli. Nu gäller det bara att göra det bästa av situationen. Det går inte många minuter innan han dyker upp i tanken, men det är en positiv tanke. Känslan av att vi ska klara detta är starkare än någonsin, vips så är han hemma igen, eller hur?

Jag älskar dig!

Nu tänkte jag slappa lite i soffan innan det är dags för mig att bege på spinning med svärmor. Hoppas allt är bra med er så hörs vi snart igen.

Kram.

Så fina!

Det här kommer att gå så bra Sara. Ni kan ju höras och ses varje dag. Tänk på hur det var för några tiotal år sedan . Då det bara var snigelpost som gick fram. Nu är vårsolen framme, ut och promenera och lapa sol, så är du snyggare än någonsin, när han kommer hem. KRAM