stenersblogg

Nu har helgen som jag längtat efter så länge redan passerat. Vi har haft en av min absolut närmaste vänner här och hennes sambo från Göteborg, hela helgen. Vi har bara pratat, umgåtts, skrattat och skrattat lite till. Exakt så som det ska vara när man träffar sina vänner. Det var länge sedan jag haft det så trevligt som jag haft det dessa tre dagar, och det var med gråten i halsgropen jag vinkande till dem i eftermiddags när det tog fart tillbaka till Göteborg. Vi hade ingenting direkt planerat som vi skulle göra i helgen, något som gillades av oss alla fyra. Detta resulterade i en fredagskväll med middag och lite sällskapsspel, en lördag på Södermalm med både fika och lunch, och ett fasligt kacklande. Lördagskvällen åt vi ännu en trevlig middag hemma för att sedan avsluta kvällen på en av Södermalms alla barer. Jag bara njöt av tiden vi hade tillsammans, och det var många gånger som vi poängterade att vi nog började bli lite gamla, då vi satt där med varsin förhoppningsvis "blivande man" och drack vin och klagade på den höga ljudnivån runt omkring oss. Söndagen är dagen då vi alltid tvingas skiljas åt igen, en tradition vi har är att alltid äta köttfärssås den sista dagen när vi är tillsammans vilket vi självklart gjorde idag också, efter en promenad i närheten av där vi bor. Jag har inte så många vänner (ja förutom på facebook då), men det är helger som dessa man känner att det inte spelar någon som helst roll, när man har några få vänner som ger än allt man önskar och knappt vågat drömma om. Jag skulle våga säga att jag har tre riktigt nära vänner, fast dessa tjejer är helt otroliga och jag är så tacksam att ni är en del av mitt liv. Tack Malin och Peter för den här helgen. Kram.