Nya intressen

Tänk vad ett nytt utseende på bloggen kan göra mycket. Jag var så oerhört trött på min gamla header samtidigt som jag inte är någon expert på photoshop eller blogg.se. Men igår tog min kära sambo sin tid att sitta med mig, och jag har fullständigt fastnat för photoshop. David ordnade också en fotoapp till mig som gör att jag kan redigera mina foton redan i telefonen. Nu knyter jag bara mina tummar på att en julklapp under granen är en systemkamera i år. ♥

Min älskade Iphone, ytterligare en sak som jag fullständigt fastnat för har förlorat lite av sitt ljud i högtalaren. Tråkigt med tanke på att den bara varit min i ca en månad. I går hade jag bestämt mig trodde jag för att lämna in den på reperation, men väl framme vid butiken fick jag seperationsångest. Det låter helt galet, men tanken på att det kunde ta upp till fyra veckor för mig att få tillbaka den gjorde att jag var tvungen att åka med telefonen igen och vänja mig vid tanken en tid.
Idag sov jag så länge som till halv elva, vilket inte hör till min vanlighet. Antagligen behövde jag det, och känner mig just nu riktigt pigg. Vi har inga direkta planer idag, mer än att träningen kallar vid halv sex.
I lördags ställde jag klockan för att vara på SATS vid halv elva för att gå på mitt absoluta favorit pass. Men tråkigt nog fanns det inte någon ledare där som skulle hålla i passet och passet behövdes ställas in.  Alla blev självklart lagom glada och började packa ihop sina saker för att antingen bege sig hemåt igen, eller träna på egen hand. Då tog jag mig några sekunder och tänkte tillbaka till det som hände på ELIXIA (gymmet jag jobbade för i Norge) för något år sedan.  Det var en helt vanlig söndag, de få klasser som fanns för fullbokade långt i förväg. Jag jobbade på den tiden i receptionen och hade ingen utbildning för någon som helst träning, mer än det jag lärt mig på egen hand. Det väntades en fullsatt cykelklass vilket innebär 60 stycken cykelsugna norrmän och det kom ingen instruktör till passet. Jag visste inte hur jag skulle hantera den situationen, men jag ringde och ringde och fick inget svar hos någon, utan tog saken helt i egna händer. Lät en från barnpassen ställa sig i receptionen medan jag snabbt bytte om till tränigskläder och gick in och höll ett cykelpass för 60 personer helt utan någon förberedelse.
Men med ett leende fungerar allt, vilket det också gjorde den gången. Norrmännen var mycket nöjda!
Hoppas ni gillar det nya utseendet på bloggen, och att ni kommer fortsätta att titta in hos mig!
Kram.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0