[ Photo a day, you ]
Jag skriver, jag suddar, jag skriver och jag suddar igen. Vem i hela friden är jag?
Sen jag gick in i det tillfälliga distansförhållande som jag numera befinner mig har jag haft mycket tid till att tänka på mig själv, tid att lägga mig själv i fokus. Vilket har visat sig vara en ganska tuff utmaning. Jag funderar mycket dagligen och ventlierar mina tankar med den som förtillfället råkar befinna sig i närheten. Men det senaste tiden har jag funderat mer på egenhand, funderingar som handlat om allt mellan himmel och jord. Det har jag gjort att jag hittat många tidigare dolda sidor hos mig själv, positiva som negativa. Just nu befinner jag mig ett skede där jag försöker hitta en trygghet i mig själv, och inte låta tryggheten och stora delar av mig vila i det yttre. Någonting jag har lärt mig under en tid med stora förändringar är att en trygghet som vilar i det yttre, inte är någonting säkert och stabilt. För det kan plötsligt bara ryckas ifrån en, och det är när man förlorar saker i det yttre som man inser sin egentliga styrka. Och där man börjar ifrågasätta vem det egentligen är som döljer sig innanför den yttre fasaden?
Lite där är det jag befinner mig just nu. Jag tror att det kan vara nyttigt för alla människor att ägna lite tid åt sig själv. Ta sig tiden att fokusera på det där som sitter så långt inne och som är så svårt att sätta ord på.
Jag är också helt övertygad om att den man är, är någonting som förändras i takt med att vi utvecklas, och får nya erfaranheter, men någontans i denna process finns det också en kärna. En kärna som växer sig allt starkare desto närmare sig själv man kommer.
Kram.
Kommentarer
Trackback
